Nytt år, nya böcker

berlin-2016

Så var det nya året ä-n-t-l-i-g-e-n här. Då glömmer vi allt som varit (eller kanske inte allt, men ni förstår vad jag menar) och ser framåt istället. Vad har vi att vänta oss av 2017? Tja, bland annat går att konstatera att en mängd författarfavoriter kommer med nya böcker under de närmaste månaderna. Redan början på året ser mycket lovande ut, åtminstone att döma av den här listan över böcker som är på gång:

Joyce Carol Oates: A Book of American Martyrs (7 februari)

Neil Gaiman: Norse Mythology (7 februari)

Carol Goodman: The Widow’s House (7 mars).

Lisa Unger: The Red Hunter (25 april)

Jennifer McMahon: Burn Town (25 april)

Nya titlar från JCO, Unger och McMahon är kanske inte så förvånande, det är väldigt produktiva damer det där (och det är vi mycket tacksamma för). Att det också skulle komma en ”riktig” Goodman-bok var inte lika givet. Det blir andra året i rad, en trend som jag verkligen hoppas håller i sig. Den nya Gaiman låter intressant, även om jag måste erkänna att jag inte fått grepp om vad det är för sorts bok egentligen. Jag som alltid drömmer om en ny American Gods har dock mycket höga förväntningar.

Utöver ovan nämnda böcker kommer det dessutom naturligtvis också ges ut mycket annat, men det får vi återkomma till – inte minst den svenska utgivningen. Dessutom anar jag vissa riktiga höjdpunkter som är att förvänta framöver. Till exempel säger ryktet att Marisha Pessl har en ny bok på gång, som nog kan komma ut under 2017. Yay! Jag tror det här kommer bli ett riktigt bra år, eller vad säger ni?

 

 

Den stora sommarbokhögen

Hängmatta

Läser gör jag visserligen året om, men sommar och semester betyder ändå mer tid till alla de där böckerna som ligger och väntar i den ständigt lika stora tbr-högen. I den finns för tillfället en hel del saker som jag verkligen har stora förväntningar på, så nu ser jag otåligt fram emot att de där lediga dagarna kommer snart. Till ritualerna inför sommarledigheten hör att planera de kommande månadernas läsning, och presentera den stora sommarbokhögen™. Ni vet, den där som så här i sommarens början framstår som fullt realistisk trots att den i själva verket är nästan löjligt stor. Men det hör till, och vem vet – någon gång kommer kanske den där sommaren när den där högen faktiskt hinns med i sin helhet. Man vet aldrig, kanske blir det i år?

Bland de böcker jag tänkte kasta mig över under sommaren finns den sista delen i inte mindre än tre olika trilogier:

  • End of Watch, den avslutande delen i Stephen Kings trilogi om den pensionerade polisen Bill Hodges.
  • The City of Mirrors, sista delen i Justin Cronins the Passage-trilogi.
  • Kraften, som är del tre i Siri Pettersens trilogi Korpringarna.

Dessutom har jag bespetsat mig på ett antal mörkerthrillers som verkar väldigt lovande:

  • Carter & Lovecraft av Jonathan L. Howard handlar om en privatdetektiv som råkar ärva en bokhandel där en ättling till en viss väldigt känd författare är anställd. Hon är inte särskilt intresserad av att få en ny chef, och han vill verkligen inte bli indragen i diverse mystiska saker som händer. Namnet Lovecraft förpliktar, verkar det som.
  • Girls on Fire av Robin Wasserman hyllade Dark Places-Helena på ett sätt som gjorde det helt omöjligt att inte klicka hem boken omedelbart. Det här verkar vara mörkt och ångestfyllt på bästa sätt.
  • Black Chalk av Christopher J Yates handlar om en grupp studenter på Oxford som dras in i ett slags spel som går alldeles för långt. Det här är ännu en bok som påstås vara ”en ny Secret History” – DET tror jag knappast, men den verkar ändå klart intressant.

Sommardrink 1

Slutligen har ett antal gamla beprövade favoritförfattare precis kommit ut med nya böcker, eller kommer att göra det under sommaren:

  • Disappearance at Devil’s Rock är Paul Tremblays nya bok efter A Head Full of Ghosts. Inte för att man ska tro för mycket på blurbar, men se här vad ingen mindre än Megan Abbott skriver om den: ”[this] superb novel evokes the very best in the tradition—from Shirley Jackson to Mark Z. Danielewski and Marisha Pessl—while also feeling fresh and utterly new.”
  • Dark Matter kommer i juli och är det senaste från Blake Crouch efter Wayward Pines. Den handlar om en man som efter att ha varit kidnappad plötsligt inte känner igen verkligheten längre.
  • Precis ny är Ink and Bone, den senaste av Lisa Ungers böcker som utspelar sig i The Hollows. En flicka är försvunnen, en annan har mediala förmågor och hjälper polisen. Riktigt lovande verkar det hur som helst vara.
  • Daisy in Chains är en splitterny stand alone av Sharon Bolton, om en karismatisk och manipulativ seriemördare och dennes skara av beundrare.

Som ni märker kommer det knappast att vara brist på bra böcker att läsa för min del. Om  det sedan verkligen blir de här böckerna som jag slutligen väljer att ta itu med, det är en senare fråga. Sommar är här nu, hur som helst.

 

Tiden är ute

Solnedgång 2016Det är inte så länge sedan, men ändå på något sätt svårt att minnas riktigt hur det var. Sommaren 2009 klassades svininfluensa som en pandemi av WHO och under hösten samma år var skräcken stor för den nya hemska influensan. När Spanska sjukan slog till 1918 avled minst 50 miljoner människor världen över. Var samma sak nu på väg att hända en gång till? Försäljningen av handsprit slog nya rekord. Irritationen var stor över att myndigheterna inte snabbt nog fick fram vaccin till alla som ville. Smittade som uppsökte sjukhus fick vänta utomhus istället för att komma in på akutmottagningarna där de kunde komma nära andra patienter.

Nu känns det där långt borta och istället ifrågasätts hur man egentligen tänkte med de där massvaccineringarna. Narkolepsi är en hemskt sjukdom, men den sortens risker reflekterade ingen över då. För egen del har jag ingen åsikt i frågan när det gäller vaccinet, men visst känner jag igen en masshysteri. När en sådan brutit ut gäller annan logik än i normala fall, och det måste man ta itu med efteråt. Alldeles oavsett vad man borde ha gjort eller inte när det begav sig 2009, är det dock otroligt skrämmande att tänka sig att en epidemi skulle slå till med sådan kraft att stora delar av jordens befolkning inte överlever. När familjemedlemmar och vänner dör bort en efter en och du själv börjar känna de första symptomen. Har du inte litet ont i halsen? Är det kallt härinne eller börjar du kanske få feber…?

Just detta, om än inte på det sättet, är upplägget för Joe Hills nya bok The Fireman. Inte influensa, men en annan fruktansvärd smitta hotar att slå ut civilisationen helt, dödligheten för den som drabbats är 100 procent. Och bland dem finns bokens huvudperson. Vad som händer med henne och vad ödet har i beredskap för jordens befolkning i övrigt, får vi veta snart. Mycket snart. ”Time is running out” står det på Orion books sida där det finns en klocka som räknar ned tiden till The Firemans ankomst. I skrivande stund är det bara några få timmar kvar, vilket innebär att min förhandsbeställda e-bok kommer att dyka upp på läsplattan precis när som helst. Eller också har den redan kommit? Att tiden är ute har aldrig känts lika bra som nu.

Nya månad, nya böcker

20160112_133827Då var maj här, med sol, alltmer grönska i naturen och chockhöga halter av pollen. I år är maj också en månad då ett par oerhört efterlängtade nya böcker äntligen släpps. Ni kommer garanterat inte hitta mig ute i vårsolen under kommande veckor, för här väntas det rejäla tegelstenar som bara måste läsas!

Justin Cronins avslutande del i The Passage-trilogin hade från början utgivningsdatum hösten 2014, men blev uppskjuten på obestämd framtid. Nu finns ett nytt utgivningsdatum, och den 24 maj kommer verkligen The City of Mirrors – den här gången ska väl inte något kunna hända som medför ytterligare förseningar. Nu är boken bevisligen färdigskriven och Justin Cronin själv har postat foton på ett tryckt exemplar på Twitter. Tidigare var problemet att författaren ville ha mer tid på sig för att skriva en bok han var nöjd med, och även om det är tråkigt att vänta är det definitivt en hållning värd all respekt. Vi vill ju ha en värdig sista del av The Passage, inte något som pressats fram för att det fanns en deadline.

Innan dess, den 17 maj, släpps Joe Hills The Fireman. Även den har varit omtalad under ett par år, och nu kommer den alltså äntligen. Äntligen är ett passande ord också därför att nya romaner av Joe Hill verkligen inte är att förvänta särskilt ofta. Sedan debuten 2007 med Heart-Shaped Box har det varit exakt tre år mellan varje roman. 2010 kom Horns, 2013 gavs NOS4A2 ut och nu 2016 kommer helt följdriktigt The Fireman. Jämfört med till exempel Donna Tartt är det här givetvis väldigt mycket mer tätt mellan böckerna, men samtidigt är det långt ifrån den produktionstakt som vissa andra författare håller (inte minst Joe Hills far!). Med andra ord, varje boksläpp från Joe Hill är en händelse att ta vara på, det kommer med största sannolikhet dröja åtminstone tre år till nästa gång. Eller åtminstone när det gäller en ny roman, han skriver ju också annat mellan varven – glöm inte Locke & Key, till exempel.

Mina förväntningar på de här bägge böckerna är givetvis skyhöga, vilket gör att det hela nästan känns litet nervöst. Framför allt Joe Hill tillhör verkligen mina absoluta favoritförfattare och trogna läsare av den här bloggen kan knappast ha undgått att märka hur mycket jag alltid tjatar om NOS4A2 

Joe Hill och Justin Cronin är dock långt ifrån de enda författarna som är bokaktuella under maj. Den som vill hitta något annat att läsa kan till exempel rekommenderas Helena Dahlgrens 100 hemskaste, som kommer nu under nästa vecka. Förutom att den boken garanterat kommer vara klart läsvärd i sig innehåller den mängder av tips på andra böcker att läsa. För det behöver man ju alltid – mer böcker, alltså.

 

Hard Light … äntligen!

Hard Light

Perfekt punktligt dök den upp i min läsplatta i går morse, den så efterlängtade Hard Light. Som jag har väntat på Elizabeth Hands tredje bok om Cass Neary efter Generation Loss och Available Dark!

Hard Light tar vid direkt där Available Light slutar, och så här långt kan jag rapportera att det börjar lovande. Cass är kanske inte direkt i god form, men i alla fall sig själv på det där slitna men samtidig smarta och cyniska sättet som fungerat så bra i de två tidigare böckerna. Jag ser verkligen fram emot att få njuta av den här tredje boken med henne som huvudperson.

”I’m the ghost of punk, haunting the twenty-first century in disintegrating black-and-white; one of those living fossils you read about who usually show up, dead, in a place you’ve never heard of.”

 

Cass Neary forever

Hand x 2Snart, snart kommer den äntligen; Elizabeth Hands tredje bok om Cass Neary! Det är flera år sedan tvåan kom, så länge sedan att jag ett tag trodde att den tredje boken redan kommit och att det istället var nummer fyra som var på väg. Och att jag på något konstigt sätt missat att läsa denna tredje bok. Som att det skulle ha kunnat hända… Sååå mycket som jag längtat jag Hard Light som nu faktiskt kommer att anlända inom bara är ett par dagar .

Innan dess kan vi dock (också äntligen!) läsa Elizabeth Hand på svenska, tack vare att Constant Reader gett ut Generation Loss (i översättning av Linda Skugge). Detta tillsammans med den kommande tredje boken kändes som utmärkta anledningar att läsa om den här gamla favoriten. Och visst är den lika bra fortfarande. Elizabeth Hand har en fantastisk förmåga att skildra miljöer och personer på ett sätt så att man riktigt känner den blöta mossan eller hur obehaglig personen i hotellrummet intill är.

Efter Generation Loss var jag ju dessutom tvungen att läsa om Available Dark, inte minst eftersom Hard Light enligt vad jag förstått är en direkt fortsättning. Och där kan vi tala om ett kärt återseende. Redan på de första sidorna är jag tillbaka i känslan från första gången jag läste den. Även vid den här omläsningen är det samma sak, Available Dark lyckas till 100 % passa in på allt som jag vill ha i en bok. Allt ifrån de bitvis väldigt morbida inslagen till när Cass i för tunna stövlar huttrande tar sig fram i Helsingfors och Reykjavik. Och jag älskar musikreferenserna  – både Cass egen musiksmak och alla de nordiska black metalbanden.

Available Dark träffar så rätt i allting för mig. Den är som titeln antyder verkligen en mörk historia, men det är ju så som det ska vara. I min bokhylla kommer den här boken garanterat för alltid kunna försvara en hedersplats. Därför är det faktiskt litet nervöst med Hard Light – den har en del att leva upp till, som ni förstår. Och snart är den här.

Tack till Constant Reader för recensionsexemplar av Generation Loss.

Välkommen 2016!

GlasVärlden är som bekant fylld av synnerligen mycket elände i dessa dagar. Flyktingar, krig och allt sådant, ni vet. Och visst kan man inte låta bli att känna en gnagande oro över att det just de senaste dagarna varit rekordvarmt på Nordpolen – typ 30 grader varmare än normalt (och plusgrader). Men nu är det alldeles strax nytt år, så låt oss för en stund glömma allt det där hemska och istället fokusera på alla bra sakerna som är på gång. För det finns faktiskt en hel del roligt att se fram emot.

Vad väntar då under 2016? Jo, bland annat det här:

  • Crimetime Gotland i augusti, med bland annat Elizabeth Hand som gäst (yay!!). Hennes Cass Neary-böcker kommer dessutom på svenska, med början under våren.
  • I juni är det dags för Fantastika 2016 (årets Swecon), som i år äger rum i Stockholm. Gäster är bland annat Maria Turtschaninoff och Jerry Määttä.
  • Snart, snart kommer de nya avsnitten av Arkiv X. Att döma av de klipp som visats i förväg (rätt mycket vid det här laget) ser det otroligt lovande ut.
  • Flera av mina favoritförfattare har nya böcker på gång. Redan i januari kan man se fram emot nytt från Carol Goodman, Joyce Carol Oates och Alex Marwood. Senare under året två väldigt efterlängtade saker: Joe Hills nya (The Fireman) och äntligen, äntligen, äntligen sista delen i Justin Cronins the Passage-trilogi. Nu påstås det att The City of Mirrors faktiskt ska komma ut i slutet av maj. Hoppas verkligen att den inte blir uppskjuten ännu en gång!

Ja, det var något av det som väntar under 2016. Nu tänker jag ganska snart börja det nya året med litet välbehövlig semester på varmare breddgrader. En solig balkong och en hög med böcker, det låter väl helt perfekt?