Som vi alla vet är Joyce Carol Oates en pålitlig leverantör av ständigt lika läsvärda böcker, men det är lätt att tappa bort sig i hennes stora produktion. Den ”senaste” boken får liksom aldrig behålla det epitetet särskilt länge. Kanske missade därför även trogna JCO-läsare Jack of Spades när den kom för ett par år sedan, litet i skuggan av de betydligt mer omtalade och i många aveenden tyngre The Accursed och Karthago. Nu har den i alla fall kommit på svenska, och därför passar jag på att reprisera det jag skrev om den när den var ny. Så här tyckte jag alltså om Jack of Spades när jag läste den sommaren 2015:
Jack of Spades handlar om Andrew J Rush, en författare med gigantiska Stephen King-komplex och ett perfekt välordnat liv. Allt hos honom är smakfullt och ordentligt: familjen, huset han bor i och kläderna han har på sig (alltid slips, det gillar han). Givetvis gäller det också böckerna han skriver – det är visserligen thrillers, men de innehåller aldrig något som kan ses som stötande eller obscent. Verkligen inte! Samtidigt kan han inte låta bli att hela tiden avundsjukt jämföra sig med Stephen King, som säljer betydligt mer, översatts till fler språk och fått fler böcker filmatiserade. Men ändå, en gång kallades han i en recension för ”the gentleman’s Stephen King”, ett passande citat för blurbar på Andrews bokomslag (som dock bara användes efter tillåtelse från Stephen King själv, naturligtvis!).
I likhet med Stephen King skriver Andrew ibland under en pseudonym, kallad Jack of Spades. Resultatet av detta är extremt våldsamma och mycket obehagliga böcker som ligger långt ifrån det han skulle publicera under sitt eget namn. Jack of Spades är Andrews stora hemlighet som ingen annan känner till, inte ens hans familj eller förläggare. Fast ingen misstänker egentligen något, för den respekterade Andrew J. Rush skulle verkligen aldrig ha att göra med sådana osmakliga böcker. Utgångspunkten är alltså en perfekt fasad och en mörk hemlighet – självklart håller det inte i längden. Samtidigt som Andrews dubbelliv börjar komma ifatt honom står det allt mer klart att den där välpolerade ytan har sina sprickor, även om han själv inte vill inse det.
En bok om en författare med en pseudonym? Temat känns igen, från till exempel Stephen Kings The Dark Half, som också omnämns i boken. Och givetvis är det inte någon slump att den King-fixerade huvudpersonens liv till och med hämtar drag av Kingens böcker. Överhuvudtaget är Jack of Spades späckad med metanivåer och mer eller mindre tydliga referenser till såväl Stephen King som många andra klassiska skräckförfattare (mycket Edgar Allan Poe till exempel). Samtidigt tar bokens handling upp frågan om gränsen mellan original och plagiat, vilken får ytterligare en dimension av att JCO själv skickligt väver in uppenbara lån från en stor mängd andra författare.
Det känns som att JCO verkligen haft roligt när hon skrev den här boken, för den är fylld av en slags smittande energi. Det är väldigt underhållande att följa den uppblåste, självgode och Stephen King-dyrkande Andrew, och boken ger intryck av att vara snabbt skriven med lätt hand. Men det är ju ändå JCO som är författare vilket betyder att det finns allvarliga teman inbäddade. Jack of Spades lämnar kvar en hel del att fundera över när det gäller sådant som gränsen mellan stark fascination och sjuklig besatthet, det bemötande som manliga respektive kvinnliga författare får, jämställdhet, rasism och mycket annat. Gillar man JCO är det här obligatorisk läsning, men Jack of Spades kan verkligen också rekommenderas till alla Stephen Kingläsare. Dessutom kan man undra om Kingen läst boken själv – om han gjort det tror jag han skrattade en hel del…
Jack of Spades har översatts till svenska av Kerstin Gustafsson. Att notera är att huvudpersonen verkar heta Andrew R Rush i svensk översättning, på engelska var namnet Andrew J.
Skuggornas bibliotek 