River Road

River roadMed River Road skulle vi äntligen få en ”riktig” Carol Goodman-roman, efter ett antal böcker med hormonstinna demoner, dryga vampyrer och en YA-serie som jag aldrig orkat engagera mig i.  Begreppet ”riktig” innefattar i det här fallet att boken helst ska utspela sig någon slags akademisk miljö, precis som i de av hennes tidigare böcker som vi kommit att älska så väldigt mycket. Och det gör den ju. Jaaa!

River Road utspelar sig i ett vintrigt upstate New York, där snöstormar och iskyla avlöser varandra. Boken börjar med att Nan Lewis, lärare i creative writing, kör hem från fakultetens julfest. Det snöar för fullt, hon har nog tagit ett glas för mycket och har dessutom fått ett besked som troligen innebär att hon inte kan fortsätta som lärare vid colleget. Med andra ord inte ett tillstånd när hon borde sätta sig vid ratten, och det slutar också illa. Någonting kommer i vägen för hennes bil, men är det ett djur, en student, eller vad är det egentligen som händer?

Det här är en spännande bok, och visst har Carol Goodman fortfarande förmågan att skriva precis sådär bra som förr. Boken till stor del under ett jullov, men en del av universitetsmiljön finns ändå med. Det är underbart skildrat hur lärarna verkar befinna sig i en egen bubbla där på colleget där det är helt logiskt att i alla situationer referera till litteratur (typ Homeros) och där de ser studenternas problem som utmärkt stoff att skriva om på kurserna i creative writing – inte som något de faktiskt borde hjälpa till med.

Så visst känner jag mig ganska nöjd med River Road, även om den inte är riktigt lika magisk som vissa av Goodmans tidigare böcker. Här kretsar handlingen kring följderna av den dåliga bilkörningen i början av boken. Men det finns inte någon historisk gåta att lösa, inte som i många av hennes tidigare böcker. Några exempel: förutom det som utspelar sig i nutid handlar The Night Villa om att tyda innehållet i en antik handskrift, The Sonnet Lover om ett par försvunna Shakespearesonnetter och The Ghost Orchid om händelser som utspelat sig i samma hus över 100 år tidigare. Saker som kan få en att börja fundera över att ta en nätkurs i klassiska språk, planera resor till Italien eller i alla fall googla loss rejält om någon författare eller historisk händelse. I jämförelse blir River Road mer av en standardthriller, där hemligheterna som avslöjas inte handlar om något som hänt i en annan historisk epok. Men låt er inte avskräckas. Det här är ändå en riktigt Carol Goodman-roman…

Dagen X

Idag är dagen X, det vill säga den dag då första avsnittet av nya Arkiv X sänds på TV3 (Yay!!! Ä-N-T-L-I-G-E-N!!). Precis som på den gamla goda tiden är det torsdagskvällar som gäller, så allt blir precis som förr (precis lika bra som då också, visst?). Fast den här gången blir det ju bara sex avsnitt, och eftersom det första sägs vara ett dubbelavsnitt kanske det bara rör sig om fem torsdagar? Hmm, jag befarar att det här kommer ta slut oroväckande snabbt. Precis som med den nya Carol Goodman-boken som jag peppade för i ett halvår och sedan tuggade i mig på två dagar. Nu är det evigheter tills nästa kommer, om det ens blir någon mer. Samma sak gäller Arkiv X: som jag har väntat och längtat efter det här, i så många år…

Första avsnittet visades i USA redan under helgen, men TV3 är föredömligt snabba med att sända det även i Sverige. Jag har kastat ett litet öga på kommentarer på Twitter och annorstädes, men inte fått något riktigt grepp om åsikterna. Det spelar dessutom inte någon roll, för det viktiga för mig är ändå vad jag själv tycker. Är det här en värdig fortsättning på ”mitt” Arkiv X, som verkligen följt mig genom stora delar av livet?

Jag såg Arkiv X från när det först började sändas, och sedan höll det ju på hela nio säsonger. Efter det har jag sett de flesta avsnitten flera gånger om, både när de visats i repris på tv och på dvd. Så sent som förra året tittade jag om stora delar av serien. Med andra ord känner jag mig beredd och up to date … och nu är det dags. För visst kommer nya Arkiv X vara precis så bra som jag vill att det ska vara? I want to believe!

100 böcker

12466352_10153782779683564_3603626224802279837_oI ett svagt ögonblick signade jag upp mig på Goodreads reading challenge för 2016, med målet att lästa 100 böcker. Jag brukar läsa fler, men det här känns ändå som en lämplig nivå att lägga mig på. En utmaning ska ju vara kul, inte skapa stress… För mig brukar det stora problemet vara att jag inte kommer ihåg att lägga in böckerna jag läser. Förra gången jag var med i den här utmaningen (2013) tappade jag bort mig någonstans i början av hösten efter att ha läst 96 böcker. Nåväl, än så länge säger appen att jag ligger ”3 books ahead of schedule”, så jag fick uppenbarligen en bra start med min semesterläsning under januari.

En anledning att inte ha för högt antal i Goodreadsutmaningen är också att bland de böcker jag känner mig rätt sugen på att läsa framöver finns ett antal riktiga tegelstenar. Som jag skrivit om många gånger förut är det verkligen ett format som jag gillar. För min del kan en bok i princip inte bli för tjock – tvärtom kan jag tycka att det knappt är lönt att läsa en som är på under 200 sidor… Det finns undantag, men i regel föredrar jag när författaren tar sig plats att utveckla handlingen. Böckerna ska ju inte bara ta slut hela tiden! Min novellfobi ska jag inte gå närmare in på här, men kortisar är verkligen inte något för mig.

I alla fall, 100 små tunnisar är ju inte samma sak som samma antal i stadigt brevpressformat. Bland de böcker jag funderar på att ta mig an framöver finns till exempel några Stephen Kingfavoriter som jag känner för att läsa om. Bland annat har jag faktiskt ännu inte läst den långa versionen av The Stand (1300 sidor, yay!), men det finns även andra kandidater. It, kanske? Det var ett par decennier sedan jag läste den sist.

På listan över MÅSTE-läsning av böcker som kommer ut under året finns dessutom flera rejäla saker. The City of Mirrors (Justin Cronin) ska vara på 624 sidor, medan The Fireman (Joe Hill) klockar in på 608. Kingens kommande End of Watch är däremot ”bara” på 496 sidor. Åh, det här ser ut att kunnat bli ett helt galet bra bokår, fyllt med underbara (och tjocka) böcker!

Magicians, sett och läst

Jag blev så entusiastisk över att Lev Grossmans the Magicians (Magikerna på svenska) skulle komma som tv-serie att jag bestämde mig för en omläsning av böckerna. Jag läste dem första gången när de var nya och minns att jag tyckte mycket om dem, inte minst på grund av huvudpersonen Quentin. Han är egentligen en litet jobbig typ, men jag fastnade för det där att han liksom alltid längtar efter något annat, att han tror att livet ska bli så otroligt bra bara han kommer någon annanstans. Men inte ens för honom kan verkligheten matcha förväntningarna. Hur mycket fantastiska saker han än är med om så är han ändå för det mesta desillusionerad och deprimerad.

Alltså, jag läste om den första boken i trilogin och sedan tittade jag på det första avsnittet i serien (det har bara kommit ett än så länge). Och det visade sig inte vara helt rätt sak att göra. Serien är på sätt och vis klart sevärd och jag tycker att de hittat bra skådespelare till många av huvudpersonerna. Fast med boken i helt färskt minne retade jag mig på ganska mycket saker, som en ju lätt gör i sådana lägen. Min huvudsakliga kritik är att de har väldigt bråttom i tv-serien och introducerar allting i handlingen på en gång. Jag tyckte att det blev litet svårt att få den rätta känslan för Brakebills och att vissa personer inte kom fram riktigt (Alice!). Och så gillade jag inte vad de gjort med Penny. Hmpf.

I alla fall kommer jag helt säkert se de resterande nio avsnitten framöver, inte minst för att det ändå är den sortens tv-serie som jag är väldigt svag för. Oavsett hur handlingen i böckerna ändrats i manuset kan det ju bli ganska bra ändå.

Värme och kyla

12418830_10153777996673564_5698097907812501605_oJanuari är verkligen inte min favoritmånad. Det är kallt, mörkt och bara en massa tråkiga dagar när inte något särskilt händer. Perfekt tid på året att ta semester med andra ord, vilket jag alltid brukar göra om det finns möjlighet. Och eftersom jag jobbade i mellandagarna passade det i år bra att vara ledig efter helgerna. När ni hade det som kallast här hemma befann jag mig på en solig plats där det nästan (fast bara nästan) var litet för varmt. Jag är inte riktigt typen som solar och badar, men även en gråblek goth kan tycka det är rätt trevligt med lediga dagar långt borta från minusgrader och tjocka vinterkläder.

Ett riktigt läslov blev det också, för givetvis hade jag Kindlen fullmatad med på resan. Det är såå skönt att inte behöva tänka på hur mycket resväskan väger, utan bara kunna proppa på med tegelstenar ”utifall att jag blir sugen på att läsa just den här boken”. Resultatet blev bland annat att jag nu äntligen läst Odinsbarn och John Ajvide Lindqvists senaste.

Men alla semestrar tar som bekant slut och därför är sedan ett antal dagar även jag tillbaka i vardagen med tidiga morgnar och isiga trottoarer. Den värsta kylan verkar dock ha lagt sig för tillfället, fast då kanske det blir snöslask istället? Bra anledning att hålla sig inne och fortsätta läsa…

 

Välkommen 2016!

GlasVärlden är som bekant fylld av synnerligen mycket elände i dessa dagar. Flyktingar, krig och allt sådant, ni vet. Och visst kan man inte låta bli att känna en gnagande oro över att det just de senaste dagarna varit rekordvarmt på Nordpolen – typ 30 grader varmare än normalt (och plusgrader). Men nu är det alldeles strax nytt år, så låt oss för en stund glömma allt det där hemska och istället fokusera på alla bra sakerna som är på gång. För det finns faktiskt en hel del roligt att se fram emot.

Vad väntar då under 2016? Jo, bland annat det här:

  • Crimetime Gotland i augusti, med bland annat Elizabeth Hand som gäst (yay!!). Hennes Cass Neary-böcker kommer dessutom på svenska, med början under våren.
  • I juni är det dags för Fantastika 2016 (årets Swecon), som i år äger rum i Stockholm. Gäster är bland annat Maria Turtschaninoff och Jerry Määttä.
  • Snart, snart kommer de nya avsnitten av Arkiv X. Att döma av de klipp som visats i förväg (rätt mycket vid det här laget) ser det otroligt lovande ut.
  • Flera av mina favoritförfattare har nya böcker på gång. Redan i januari kan man se fram emot nytt från Carol Goodman, Joyce Carol Oates och Alex Marwood. Senare under året två väldigt efterlängtade saker: Joe Hills nya (The Fireman) och äntligen, äntligen, äntligen sista delen i Justin Cronins the Passage-trilogi. Nu påstås det att The City of Mirrors faktiskt ska komma ut i slutet av maj. Hoppas verkligen att den inte blir uppskjuten ännu en gång!

Ja, det var något av det som väntar under 2016. Nu tänker jag ganska snart börja det nya året med litet välbehövlig semester på varmare breddgrader. En solig balkong och en hög med böcker, det låter väl helt perfekt?