Crimetime Gotland 2016

Ni som valde att hoppa över Crimetime Gotland 2016 gjorde årets felprioritering, så enkelt är det. Det var nämligen otroligt rolig och intressant, från början till slut. Visst, vädret började litet väl dramatiskt, men det satte stämningen på ett passande sätt och det var ju verkligen inte för att ligga i solen som jag åkte till Visby. Med gäster som Elizabeth Hand, Sharon Bolton, Mats Strandberg och Johan Theorin kändes det för min del som ett självklart val att åka dit. Men det som gjorde Crimetime så lyckat var inte bara möjligheten att få se några av mina favoritförfattare, utan helheten: mängder med intressanta saker på programmet, gamla och nya vänner att umgås med och allt detta i Visby som är en så vacker stad.

Wisby strand

Men visst var det en av de deltagande författarna som jag särskilt såg fram emot. Oavsett hur programmet i övrigt hade sett ut kunde jag inte bli annat än nöjd över att så många av sessionerna inkluderade Elizabeth Hand. Bland annat blev hon intervjuad av Helena Dahlgren, diskuterade öar och Öland med Johan Theorin samt läste högt ur både Generation Loss och Available Dark. Särskilt roligt var dock när hon diskuterade Generation Loss tillsammans med Breakfast book club.

Breakfast bookclub Elizabeth Hand

En trevlig sak med tillställningar som Crimetime är man får tillfälle att upptäcka nya spännande författare. Av någon anledning har jag läst en hel del norska böcker på sistone, så därför uppskattade jag särskilt att det var flera norska och danska författare inbjudna. Jag kommer definitivt att ta en närmare titt på några av deras böcker. På Crimetime fanns också rätt många författare vars böcker jag inte brukar läsa, men som ändå var intressanta att lyssna på. Till exempel diskuterade Viveka Steen och Peter Robinson det här med att skriva långa serier av böcker och hur det känns när ens böcker blir tv-serier med huvudrollsinnehavare som inte alls ser ut som i böckerna. Juristerna Malin Persson Giolito, Jens Lapidus, Viveka Steen och Joakim Zander berättade om hur deras yrkesbakgrund påverkar deras skrivande. Dessutom var det sjukt roligt att höra Camilla Läckberg prata skräckfilmer med Mats Strandberg och Helena Dahlgren.

Crimetime Horrorsession

Överhuvudtaget var Crimetime otroligt trevligt och inspirerande på många sätt. För egen del uppskattade jag att det inte var någon strikt inriktning på just deckare, utan att även skräck och annan spänningslitteratur var inkluderad. Crimetime var dessutom väldigt proffsigt arrangerat, sådär precis lagom stort och hölls i lokaler som med något undantag (jag gillade inte Ödins trädgård) passade utmärkt. Dessutom var det jätteduktiga moderatorer som skötte intervjuer och höll igång diskussioner på bästa sätt. Särskilt bra tyckte jag att Helena Dahlgren och Christoffer Carlsson var – bägge två var både ordentligt pålästa och väldigt entusiastiska, vilket lyfte alla programpunkter de var med i. En aldrig så intressant intervjuperson behöver en bra motpart för att det ska hända något när de pratar.

Nu undrar jag bara vilka författare som kommer till Crimetime nästa gång. Jag ser redan fram emot att åka tillbaka till Visby om ett år!

Crimetime begins

Så var det äntligen dags för årets upplaga av Crimetime Gotland. Förra året lär det ha varit strålande sol hela tiden, men den här gången var det ett vindpinat och till en början regnigt Gotland som väntade. Så stormig var Östersjön att vissa av dem som anlänt sjövägen hade hemska historier att berätta om rejält gungande färjor fyllda med sjösjuka passagerare. Kanske var det inte skräckfärder på samma nivå som Mats Strandberg-Färjan, men ändå…


Årets program är ambitiöst upplagt med många punkter som verkar synnerligen intressanta. Inte minst beror det på att så många bra författare finns på plats, som till exempel Elizabeth Hand — som bekant en av denna bloggs husgudar. Redan idag kunde man höra henne diskutera ”borderline thrillers” med Johan Theorin, ett samtal som bland annat rörde öländska mosslik, hemska turister och de bägges stora passion för öar. På bilden syns Johan Theorin när han högläser en novell av Elizabeth Hand som han själv översatt till svenska (eller iallafall delar av den).Vi fick också veta att Elizabeth Hand för många år sedan nästan flyttat till ett ställe med namnet Dark Harbor, mest på grund att det vore coolt att bo på en plats med ett sådant namn (mörkare kan det knappast bli, liksom). Samt också att hon en gång i tiden velat bli musikjournalist och bland annat skrivit en refuserad recension av en spelning med Dead Boys. Aaaaw, där drabbades jag av akut Stiv Bators-abstinens. Ack ja, those were the days …

I alla fall, under de kommande dagarna blir det garanterat mer Elizabeth Hand, men jag tänkte också kolla in bland annat Sharon Bolton, Peter Robinson, Malin Persson Giolito (som skrivit en av årets bästa böcker!) och många fler. Ett intressant namn är norske Ingar Johnsrud. Jag började nyligen läsa hans debutroman, Det hemliga brödraskapet från Wien, och åtminstone halvvägs igenom är den riktigt bra!