Ja, det var ett tag sedan sist. Men som jag vid ett antal tillfällen tidigare framhållit är det här inte en blogg som kan somna in för gott. Som med andra saker som döljer sig i mörkret kommer den smygande, och utan att du anade något finns den bara där igen. I likhet med annat som är odött kanske återkomsten inte blir i en form man egentligen uppskattar — lex Pet Sematary— men riktigt så illa tror jag inte någon ska tycka att det här uppvaknandet av bloggen blir. Man kan se det som en ny mutation som uppstått, och som tar vid efter de tidigare inkarnationerna av Skuggornas bibliotek.
Trots den långa frånvaron av nya inlägg har bloggen ändå lockat en del läsare, och jag kan konstatera att bland de mest välbesökta gamla sidorna under våren finns temat ”Dags för dystopier”. I dessa dystra coronatider skulle man kunna tro att mer elände inte är vad folk vill ha, men kanske är det tvärtom? När siffran en halv miljon döda får det att knyta sig i magen kan det kännas litet lättare om man tänker att vi ändå har rätt långt kvar till The Stand. Och trots vissa oroande tendenser i ett antal länder har heller inte världen transformerats till något som liknar samhällena i klassiska dystopier. Ingen kan i nuläget veta hur det här ska sluta, men kanske ändå jämförelser med litterära pandemier och samhällskollapser (inklusive zombieapokalypser) kan ge perspektiv när det som händer runt om kring en känns extra tungt.
Är det litterärt mörker du vill ha, så kan du räkna med att hitta det i Skuggornas bibliotek. På den punkten kommer den blogg-mutation som nu uppstått garanterat inte skilja sig från de tidigare. Vi syns här framöver!
Skuggornas bibliotek 