Det finns olika åsikter om hur farliga vilda djur som vargar och björnar egentligen är. Klart är i alla fall att det inte är särskilt vanligt att människor blir skadade av dem, än mindre att någon blir dödad. Det vore dessutom inte särskilt troligt att något sådant hände precis utanför Oslo – och än mindre att två personer råkade ut för samma sak. Ändå är det precis just det som sker i Torkil Damshaugs thriller Se mig, Medusa – eller i alla fall vad som till en början verkar ha skett. När två kvinnor blivit dödade i vad som av spåren att döma är björnattacker står poliserna till en början helt handfallna.
För läkaren Axel Glenne är de bägge kvinnornas död oroande inte bara därför att kvinnorna mist livet på ett våldsamt sätt. Han inser nämligen att dödsfallen har en sak gemensam: en koppling till honom själv och händelser i hans eget förflutna. För visst bär han sedan många år tillbaka på mörka hemligheter och gamla skuldkänslor. Kommer detta nu att rasera det liv han byggt upp, med familj och läkarmottagning? Och kommer det att kosta fler människoliv?
Se mig, Medusa är ytterligare en i raden av alldeles utmärkta norska thrillers, sådana där som det verkar finnas så många av nu för tiden. Den har ett driv i handlingen, som dessutom innehåller flera både intressanta och oförutsägbara vändningar. Det dröjer innan man förstår hur alla pusselbitar passar ihop, vad det egentligen är som händer. Torkil Damshaug är skicklig på att lägga ut villospår för läsaren, och det grävs fram en hel del välbevarade gamla hemligheter som bara råkar komma upp till ytan när polisen gör allt för att få rätsida på en komplicerad utredning. Inte allt visar sig i slutändan ha med dödsfallen som utreds att göra, men är oavsett detta lika plågsamt för de personer som berörs.
Helt oproblematisk är dock inte den här boken. Jag retar mig på att ett antal av poliserna är så väldigt trögfattade och hela tiden hellre väljer att bygga upp avancerade teorier än att kolla upp rätt enkla fakta. Naturligtvis förstår jag att tanken är att bygga upp handlingen på det här sättet, och att om poliserna hade allt klart för sig från början skulle det inte bli mycket till bok kvar. Men det blir litet för mycket, helt enkelt. Axel Glenne kan man också bli irriterad på, till exempel för hur han sköter sina familjerelationer. Kanske är hans beteende inte egentligen särskilt orealistiskt, men gör att jag ibland har svårt att tycka synd om honom när han råkar illa ut. Dessa invändningar till trots vill jag ändå verkligen rekommendera Se mig, Medusa. Det är en spännande och på många sätt intressant thriller, skriven av en författare som jag gärna vill läsa mer av.
Se mig, Medusa är översatt från norska av Helena Stedman.
Skuggornas bibliotek 