Marisha Pessl

Så kom jag äntligen mig för att läsa Night Film, trots att jag haft den liggande hemma sedan den kom ut i höstas. Nu blev den helt plötsligt väldigt aktuell, både för att den kom ut på svenska (med titeln Nattfilm) och för att författaren Marisha Pessl var på besök i Stockholm för att göra reklam för boken. Och visst var det en bra bok, faktiskt det bästa jag läst på ett tag. Det har talats om Twin Peaks-vibbar när det gäller Night Film, och det är en ganska träffande beskrivning. Den är på samma sätt skrämmande, rejält spännande och tidvis lätt surrealistisk, sådär så att läsaren aldrig riktigt skall kunna vara säker på vad det var som hände och än mindre vad som väntar runt hörnet.

Night Film kretsar kring den kultförklarade skräckfilmsregissören Stansilas Cordova, en medieskygg figur med en extremt fanatisk beundrarskara. Fast även om det är hans filmer och honom som person allt kretsar kring är han själv frånvarande. Bokens huvudperson är istället den grävande journalisten Scott McGrath som ett antal år tidigare förstört sin karriär när han försökt avslöja att Cordova inte bara låg bakom skrämmande fiktiva verk utan på riktigt var en synnerligen obehaglig person. Att försöka få fram sanningen om honom hade dock visat sig vara något man inte gör ostraffat, det fick Scott lära sig den hårda vägen. Night Film börjar med nyheten att Cordovas dotter Ashley hittats död, vilket får Scott att återuppta sin research om den mystiske regissören. Inte minst frågan om vad som egentligen hände med Ashley blir en utgångspunkt i detta. Om han lyckas få till en story skulle det innebära en chans för honom att återupprätta sitt skamfilade journalistrykte och göra comeback som reporter. Men inte minst skulle det kunna ge honom svaren på de alla de frågor om Cordova som han inte kunnat låta bli att undra över.

När Marisha Pessl var i Stockholm häromveckan bjöd hennes svenska förlag Natur och kultur in bland annat bokbloggare till ett evenemang där det ingick att hon berättade om boken. Hon pratade då om den som ett slags världsbygge, där hon lagt ned mycket tid på att skapa Cordovas hela universum av galet otäcka filmer, synnerligen hängivna fans och inte minst honom själv som totalt onåbar men ändå hängivet dyrkad av fans, skådespelare och alla andra han någonsin kommit i kontakt med. Marisha Pessl har valt att presentera det här inte bara i den vanliga texten, utan också i tidningsartiklar och utdrag från hemsidor som finns spridda genom boken. Genom att läsa dessa texter får man information om bakgrund och ledtrådar till vad som egentligen händer, mer än vad bokens berättare Scott har att komma med – fast några enkla sanningar är det inte, varken för honom eller läsaren.

Det här världsbygget kan man ha olika åsikter om. Den som vill ha en spännande thriller men inte mer än så kan säkert tycka att det bara gör Night Film onödigt lång och leder läsaren ut i en massa oväsentligheter. Men för den som trivs i den här mystiska världen och bara vill veta mer om allting gör det istället att man får just precis det, det blir mer än bara en vanlig thriller. Det blir på det sättet möjligt att dyka djupare i detaljer och bakgrund istället för att bara hetsläsa för att komma fram till upplösningen. Jag tillhör den senare sortens läsare och tyckte att det bidrog till att göra boken bättre, mer intressant. Men man skall ge Night Film tid och njuta av alla vindlingar och vändningar i handlingen – börjar man tycka det mest känns jobbigt är det här helt enkelt fel bok att läsa.

En styrka med boken är huvudpersonerna, där journalisten Scott är den som för handlingen framåt. Han är egentligen en rätt jobbig typ som dricker för mycket, ständigt glömmer bort sin dotter och inte skyr några medel när han jagar en story. Men samtidigt lyckas han framstå som ganska sympatisk, inte minst för att han om (än litet motvilligt) faktiskt bryr sig om de övriga personer som han tar hjälp av i sitt sökande. Bland dem finns framför allt Nora och Hopper, två ganska osannolika ungdomar som Scott inte riktigt har förmåga att bli av med även om han säger sig hellre vilja göra sina undersökningar ensam. Men de hänger sig på honom och bidrar var och en på sitt sätt till sökandet. Jag har läst en del recensioner där man tyckt att de här bägge borde ha skrivits bättre av Marisha Pessl, för de är ganska snurriga och motsägelsefulla. Men det är nog helt medvetet, för man skall tänka på att de är skildrade ur Scotts perspektiv. Förutom att han ständigt är mer eller mindre berusad är allt som händer honom i den här boken mer och mer mystiskt, förvirrat och mardrömslikt. Självklart innefattar det också hans medhjälpare, varför skulle de vara normala när ingenting annat är det?

Alltså: förra året i maj läste jag det årets bästa bok och det är inte omöjligt att jag gjort det även i år. Night Film lyckas inte ta samma plats i mitt hjärta som NOS4A2 (men det är det ytterst få böcker som kan klara av), men det är ändå helt klart en bok man kan bara förlora sig i. Är man dessutom filmnörd (ja!) är den extra rolig, eftersom den just handlar om filmnörderier på hög nivå. Att det är påhittade filmer och skådespelare gör inte så mycket, även om man verkligen önskar att det vore på riktigt. Det vore sååå underbart om det gick att googla loss och gräva sig ned i den här subkulturen … Fast det kan man på sätt och vis.

Om någon velar mellan att läsa Nattfilm på svenska eller engelska, så kommer här ett tungt vägande skäl för att välja den engelskspråkiga utgåvan: då kan man använda appen som hör till boken. Det finns nämligen en sådan, Night Film Decoder. Med appen i sin mobil skannar man de bilder av fåglar som finns i spridda i boken och får på så sätt tillgång till olika sorters extramaterial. Det är till exempel filmaffischer till kultregissören Cordovas filmer, ett antal ljudklipp och litet andra saker som relaterar till boken. Men, i den svenska utgåvan finns fåglarna inte med mer än på något enstaka ställe (och där fungerar appen, jag har testat). Det är litet klurigt att få in tekniken, inte minst för att man behöver en hand för att hålla mobilen, en för att trycka på skärmen och minst en för att hålla boken öppen på rätt sida… men ganska kul är det ändå, både det man får fram i appen och själva letande i boken efter nya saker att skanna.

Förutom appen finns också annat som placerats ut på nätet för den som inte kan låta bli att söka efter information om Cordova och hans filmer … för även om man vet att det inte är på riktigt vill man ju att det skall finnas något där. Och det gör det – till exempel kan man på Youtube hitta en rad mystiska filmsnuttar som påstås ha med Cordova att göra. Här är ett exempel, en ”intervju” för en roll i en av Cordovas filmer, där den medverkande flickan nervöst försöker hålla masken när frågorna blir mer och mer obehagliga och närgångna (hon vill ju ha rollen!).

Det går alldeles utmärkt att läsa Nattfilm utan att ta del av extramaterialet och det är absolut inte gjort så att man ständigt måste avbryta och istället hala upp mobilen för att kunna förstå handlingen. Inte heller är det någon risk att den som råkar titta i appen innan boken är läst får handlingen spoilad, snarare förstår man nog inte meningen med det man ser – men den som läst boken fattar precis. För det här är för den som vill ha mer av den fiktiva värld där boken utspelar sig och särskilt roligt är det för alla som gillar kultiga skräckfilmer. För att Marisha Pessl själv älskar just sådant, det blir uppenbart inte minst i det här extramaterialet som är utformat med en känsla för och en kärlek till just den sortens film. Filmaffischerna till exempel ger verkligen en känsla av att med ett par av dem och en rejäl skål popcorn skulle man kunna ha en höjdare till skräckfilmskväll. Syyynd att det inte är riktiga filmer!

När jag hörde Marisha Pessl berätta om boken när hon var i Stockholm nyligen pratade hon också om sin fascination för den där speciella sortens närmast mytomspunna regissörer, som Kubrik, Polanski och inte minst David Lynch. Det märks, för visst är hennes egen skapelse Stanislas Cordova en sådan även om han inte är en kopia av någon av dem. En fascinerande figur är han i alla fall, så pass att jag gärna skulle läsa den där universitetskursen om hans filmer som omnämns i boken. En kursbeskrivning för den finns i appen…
Marisha Pessl är definitivt inte medieskygg på samma sätt som Donna Tartt, bland annat var det inga problem att ta bilder på henne (den här intill har jag tagit själv).

2 thoughts on “Marisha Pessl

  1. Ping: Litterär punknostalgi | Skuggornas bibliotek

  2. Ping: The Not Knowing – Skuggornas bibliotek

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s