Carol Goodman

The Ghost Orchid av Carol Goodman handlar om Ellis Brooks, en lovande ung författare som får chansen att vistas på Bosco, ett författarretreat på den amerikanska östkusten. Det skapades i slutet av 1800-talet som ett kreativt paradis för konstnärer och författare, med en fantastisk trädgård fylld med statyer och fontäner. När Ellis kommer dit är dock allt sedan länge tämligen förfallet, trädgården är övervuxen och fontänerna har inte varit haft vatten på många år. Men det är ändå ett ställe dit kreativa människor bjuds in, och hennes plan är att skriva en bok om en serie otäcka händelser som ägde rum när Bosco fortfarande var nytt. Då hade dess ägare bjudit in ett medium för att hålla en seans, tanken var att hans hustru på detta sätt skulle tro sig få kontakt med deras tre döda barn. Men i och med detta sattes en kedja händelser igång som slutade med ond bråd död och ett antal olösta hemligheter. För att kunna skriva sin bok tar sig Ellis an uppgiften att ta reda på vad det egentligen var som hände då för så länge sedan. Ganska snart inser hon dock att hon är indragen i något mycket större, det är som om platsen och historien kräver att sanningen om det som skett äntligen skall komma fram.

The Ghost Orchid är skriven av en Carol Goodman i sin bästa form. Det här är en helt underbart stämningsfull historia om en magisk och hemlighetsfull plats, som utspelar sig i två tidsplan: nutid och sent 1800-tal. I nutid börjar det med loja sommardagar och en grupp människor som till synes slumpmässigt kommit tillsammans, men allteftersom hösten faller börjar de alla inse att det finns en rad dolda samband inte minst bakåt i tiden. Vid det laget är det dock för sent att dra sig ur, det är som att de bara måste söka vidare i det förflutna. Detta trots att deras vistelse på Bosco utvecklat sig till att vara både ganska skrämmande och rent farlig.

Jag tyckte väldigt mycket om The Ghost Orchid, för mig var den en perfekt inledning på hösten. Miljöskildringarna var en del av det jag gillade, man får verkligen en känsla av hur fascinerande och vackert Bosco skall föreställa att vara. Boken är också skickligt berättad, med ett tempo där spänningen bara ökar hela tiden. Huvudpersonen Ellis gav i och för sig ett tämligen personlighetslöst intryck, men fungerade ändå helt ok i sin roll som osäker författare. Det är dock inte hon som blir det bestående minnet av den här boken. Och även om Carol Goodman lyckas dra ihop alla trådar i handlingen på ett nästan förbluffande sätt, blir det kanske litet väl många sammanträffanden för att vara helt trovärdigt. Å andra sidan spelar det inte så stor roll, för det är en njutning att som läsare få vistas på Bosco och ta del av alla dess hemligheter. Det räcker länge nog.

En tanke på “Carol Goodman

  1. Pingback: River Road – Skuggornas bibliotek

Lämna en kommentar