Förra sommaren var Pluto solsystemets stora stjärna, efter att en rymdsond uppskickad från jorden för första gången nådde fram dit. Bilderna som New Horizons tog var ju minst sagt fantastiska – för första gången fick vi se hur Pluto verkligen ser. Bilden av den lilla dvärgplaneten med vad som ser ut som ett stort hjärta är minst sagt oförglömlig. Men det där var förra året, nu är det 2016 och en riktig planet står i fokus: Jupiter.
Igår natt gick rymdsonden Juno in i omloppsbana runt denna jätteplanet efter att ha varit på väg sedan 2011. De första bilderna har redan kommit, och visar en klart lysande Jupiter med sina månar kretsande omkring. NASA har gjort en video av dessa bilder, med suggestiv musik av Vangelis. Det är ett passande val, med tanke på att han en gång i tiden gjorde musiken till Carl Sagans klassiska tv-serie Kosmos. Fascinerande att titta på är det hur som helst.
Det är inte första gången som en rymdsond kommit i närheten av Jupiter, även om Juno ska ta sig närmare än de tidigare. Till skillnad från när det gällde Pluto så finns det också fantastiska bilder sedan förut, tagna av andra sonder och av Hubbleteleskopet. Det finns dock mycket kvar att undersöka om den här minst sagt mystiska planeten där allt verkar vara extremt. Den är mycket större än alla andra planeter, har ett enormt starkt magnetfält och roterar mycket snabbt (trots att Jupiter är så stor är ett dygn bara ca 10 timmar). På grund av den starka strålningen är det är svårt att skicka ens obemannade rymdsonder som kan klara av att komma nära utan att bli förstörda. Jupiter är täckt med tjocka moln och det pågår ständiga stormar och åskväder. Extremväder är överhuvudtaget något som präglar Jupiter, där det är helt normalt med vindstyrkor mycket högre än vad som på jorden skulle orsaka total katastrof.
Mycket att undersöka finns det alltså på Jupiter, men det är verkligen inte ett ställe att besöka ens för en kort stund. Det är litet oklart om det ens finns någon ordentlig markyta som det skulle gå att landa på, förutom alla andra problem med strålning, stormar och annat som skulle göra det omöjligt för människor att resa dit. En planet som man däremot kan tänka sig bemannade rymdresor till är Mars, även om det som alla vet inte verkar ligga i någon omedelbart nära framtid för astronauter att åka dit. En bok som handlar om sådana resor till just Mars är The Martian. Jag såg filmen när den kom förra hösten och tyckte den var riktigt bra, men först nu som det blivit av att jag läst Andy Weirs bok.
Handlingen i The Martian är ganska enkel och är nog välbekant för alla som hört talas om boken eller filmen. Astronauten Mark Watney blir strandad på Mars efter att den expedition där han ingått brådstörtat fått avbryta sitt uppdrag. Det skulle kunna vara en rätt deprimerande bok, för Mark har ju minst sagt oddsen emot sig. Men så är det inte, utan det är både intressant och rätt roligt att följa hans kamp för att överleva och kunna bli räddad. Boken innehåller dock mycket tekniska diskussioner om t.ex. hur han ska kunna tillverka vatten, men det är skrivet så engagerande att åtminstone jag inte tycker att det blir tråkigt. Jag vet dock att andra haft svårare med den biten.
Den som verkligen vill veta mer om allt i The Martian kan titta på den sida som NASA gjorde i samband med att filmen kom. Där finns ett särskilt webbverktyg med ett översiktsfoto på Mars där man kan följa i Marks fotspår och läsa mer om de olika platser som förekommer i boken. Förutom att det är intressant med kommentarerna kring boken som finns på sidan, ökar den också känslan av hur det verkligen är att vara där på Mars … inte ett ställe där någon skulle vilja tillbringa tid alldeles ensam!
I äldre böcker och filmer har många illasinnade rymdvarelser haft sin hemvist på Mars, som i Världarnas krig för att nämna ett exempel. Numera är det snarare avsaknaden av liv som är det mest skrämmande. Bilderna av Mars visar ett rödfärgat ökenlandskap, där ingen någonsin hittat inte ens den minsta lilla levande bakterie. Men om Mars inte känns särskilt människovänligt, spelar Jupiter i en helt annan liga. Där är inte brist på syre eller vatten det största problemet, utan att strålning, stormar, gaser med mera gör att man helt enkelt inte skulle kunna närma sig den här galet farliga planeten. Att kolonisera Mars framstår som en extremt svår uppgift, men det skulle ändå inte vara helt omöjligt (åtminstone teoretiskt sett). Om Mars är ett dåligt alternativ för mänskligheten att bosätta sig på den dag vår egen planet blivit obeboelig, så är det i alla fall inte som Jupiter ett ställe där vi skulle dö långt innan vi ens hunnit landa. Däremot är det väl sannolikt att vi inte skulle klara oss särskilt länge …
Planetbilderna är från NASA, den översta föreställer Jupiter och är gjord utifrån bilder tagna år 2000 av rymdsonden Cassini. Den nedre bilden är på Mars och är tagen av Hubbleteleskopet år 2003.
Skuggornas bibliotek 
Pingback: 2016 listat – Skuggornas bibliotek