2016 listat

vinterapplen

Då var det dags att på allvar försöka sammanfatta detta eländiga 2016. Ett sätt att göra det är genom Kulturkollos frågelista om det gångna året. Här kommer mina svar!

Årets mest oväntade: Under 2016 har jag helt otippat läst flera vädligt bra norska författare. Siri Pettersen, Ingar Jornsrud, Monica Kristensen, Jørn Lier Horst med flera är författare som jag definitivt kommer läsa mer av framöver.

Årets klassiker: Dorothy Sayers, Agatha Christie och Maria Lang. I slutet av året drabbades jag av en enorm lust att läsa gamla deckarklassiker, och de här damernas böcker kan man läsa om hur många gånger som helst.

Årets historiska: Alan Finns Things Half in Shadow. Underhållande och stämningsfullt amerikanskt 1800-tal.

Årets obehagligaste: Paul Tremblays A Head Full of Ghosts. Obehagligt på bästa sätt.

Årets postapokalyps: Lily Brooks-Daltons Good Morning Midnight. Kanske inte så mycket fokus på just det postapokalyptiska, men en underbar bok.

Årets grafiska: Det är inte meningen att man ska vara här av Thomas Olsson. Så underbart med en serieversion av Franklin-expeditionen.

Årets nya bekantskap: Heeej Jupiter! (ni minns väl att rymdsonden Juno kom dit i somras?) Fast det som fick mig att läsa SF var en bok om Mars: Andy Weirs The Martian.

Årets utmaning: Bergsklättring är en rejäl utmaning som jag dock bara ägnat mig åt i litterär form – där gör den sig som bäst enligt min mening. Michelle Pavers Thin Air (den kom också på svenska med titeln Expedition Kanchenjunga) var både mycket efterlängtad och väldigt läsvärd. Skrämmande läsning om en bergsklättringsexpedition som jag verkligen inte skulle ha velat delta i på riktigt.

Årets tegelsten: Enligt Goodreads är Joe Hills The Fireman den tjockaste boken jag läst under året, med 747 sidor. Jag som älskar tjocka böcker tycker nästan det känns oroande att jag inte läst något som var längre än så…

Årets omläsning: Mitt projekt att läsa om ett antal av Stephen Kings böcker går långsamt framåt, precis som det var tänkt. I år blev det Misery och The Shining. Bägge två var fortfarande lika bra och väldigt intressant att läsa om så många år efter att jag gjorde det för första gången.

Årets återseende: Carol Goodmans River Road. Äntligen en ”riktig” Goodman-bok igen! Och 2017 verkar det komma en till!

Årets aldrig mer: Alla som försvann – 2016 blev det sista året i livet för så många musiker, skådespelare, författare med flera som liksom alltid funnits där. Ni vet, alltifrån David Bowie och Freddie Wadling till Bodil Malmsten och Umberto Eco. Och så Carrie Fischer, Alan Rickman, Prince, Olle Ljungström och alla andra. Ett annat ”aldrig mer” är Kent, som med skiva, turné och tv-dokumentär kom att sätta rätt mycket prägel på 2016.

Årets huvudperson: Det måste bli Cass Neary från Elizabeth Hands böcker. Under året kom en ny (Hard light) på engelska och de två tidigare på svenska (Generation loss och Se mörkret).

Årets möte: Crimetime Gotland 2016. Så roliga dagar i somras, med massor med trevliga människor och tillfällen att både hör gamla författarfavoriter och upptäcka ett par nya. Kommer definitivt åka dit igen 2017.

Årets magplask: JK Rowlings fyra (!) nya böcker om Harry Potter, alltså både The Cursed Child och de tre e-boksnovellsamlingarna. Har sett många recensioner som sagt att det kändes som att läsa halvtrist fan fiction, och precis så var min upplevelse också.

Årets kan-inte-släppa-den: Minds of Winter av Ed O’Loughlin. En helt underbar tegelsten som tagit en plats bland mina allra käraste bokfavoriter.

Årets lyckopiller: Robin Wassermans Girls on Fire. Inte direkt feelgood, men en bok som är så bra att man blir helt lycklig av den.

Årets läskigaste: Jag har litet svårt att mäta vad som är mest läskigt i bokväg, men en som jag verkligen vill rekommendera är Markus Skölds Kalldrag. Övergivna gruvhål, hemsökt hus och gudsförgäten småstad – en utmärkt set up för en skrämmande upplevelse!

Årets debut: Ingar Johnsruds Det hemliga brödraskapen från Wien. När kommer nästa del på svenska?

Årets skandal: Ni vet, Dylan. Jag blir bara arg när jag tänker på det.

Årets pristagare: Malin Persson Giolitos Störst av allt var en av 2016 års mest hypade böcker, men så var den också otroligt bra. Och absolut värd att tilldelas Svenska Deckarakademiens pris för bästa kriminalroman.

Årets podd: De dödas röster, helt underbar dramapodd! Dessutom fortsatte Creepypodden att vara lika lyssningsvärt som alltid.

Årets TV-serie: Jag hade väldigt stora förhoppningar på återuppväckta Arkiv X, men så fantastiskt var det inte. Då tyckte jag bättre om Gilmore Girls, men den serien var knappast bäst under året. Det var istället Stranger Things, som verkligen är en serie att rekommendera (fast alla har väl redan sett den för länge sedan?). Och så Supernatural. Alltid Supernatural.

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s