Vinterskräck

735075_10151584344259688_345034968_nSnön och den allra värsta kylan verkar ha lämnat åtminstone Stockholm och enligt SMHI finns det inget som tyder på att någon vargavinter skulle vara på väg tillbaka. De där kalla veckorna under januari känns som längesedan redan, vilket är rätt skönt. Riktig vinter passar inte särskilt bra inne i stan, där snöröjningen aldrig verkar fungera ordentligt och snövallarna svämmar över på både gator och gångbanor. Såhär till vardags är jag inte någon fan av vinter, även om den på andra sätt kan ha sina poänger. Glöm inte att jag i somras lämnade värmen här hemma för att semestra på Svalbard. Jag diskvalificerade mig nog för alltid från allt klagande på vinterkyla när jag mitt i högsommaren valde glaciärer och arktisk kyla framför badstränder och shortsväder.

Vinterväder är annars något som gör sig alldeles utmärkt i litterär form. Här på bloggen styr devisen ”polarskräcken är den bästa skräcken”, för så är det ju. När själva klimatet på en plats är tillräckligt hemskt för att framkalla rysningar, hur otäckt blir det då inte om författaren dessutom lägger till ytterligare några skrämmande element. Tänk The Terror, för att nämna en riktig klassiker.

Överhuvudtaget har jag på sistone med stor förtjusning läst ett flertal böcker som utspelar sig i antingen polarområden (Arktis/Antarktis) eller i alla fall rejält vintriga miljöer. Det fanns inte någon egentlig tanke med detta, utan är nog en slump. Eller så har jag omedvetet velat grotta ned mig rejält i det här vintriga som jag är otroligt svag för, åtminstone om jag själv befinner mig under en filt i läsfåtöljen med en varm kopp te nära till hands.

Vad har jag läst då som är så vintrigt? Jo, det började med ett par av Monica Kristensens deckare som utspelar sig på Svalbard. Sedan fick jag för mig att läsa litet Lovecraft, närmare bestämt The Mountain of Madness  som handlar om en expedition till Antarktis. Även i Lev Grossmans Magikerna görs en visit till samma kontinent. Carol Goodmans River Road lämnar inte USA, men är fylld av snöstormar. Rosamund Luptons The Quality of Silence innehåller däremot äkta polarklimat i norra Alaska, medan Graham Joyces The Silent Land utspelar sig i en lavinfylld skidort i alperna. Slutligen fick jag för mig att påbörja min stora omläsning av Stephen King, där The Shining fick bli först ut. Och vad handlar den om … ett insnöat hotell. Där någonstans insåg jag att det här verkar ha tappat alla proportioner, eller är det helt enkelt så att alla författare nu för tiden har insett hur effektfullt och skrämmande det kan vara med snö och kyla?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s