Polarsommar

Nä, det blev varken Archipelacon, Confuse eller Crimetime Gotland för mig den här sommaren. Det hade varit roligt att vara med på alla tre, men av olika skäl (mest jobb) gick det inte att få ihop en planering där de fick plats. Men när det äntligen är dags för semester, vad gör då en utarbetad bokmal som förläst sig på The Terror, Bea Uusmas Expeditionen och 30 Days of Night? Åker till Svalbard förstås! Förskräckande nära Nordpolen och den ultimata platsen för alla som håller med om att polarskräcken är den allra bästa skräcken.

Eftersom jag nu är lyckligt hemkommen behöver ni inte oroa er för att jag ska bli uppäten av en isbjörn eller kommer att råka ut för någon annan av alla de faror som återkommer i polarskräcksklassikerna. I sammanhanget kan det dock påpekas att så här års är det knappast Evig natt som gäller på Svalbard, tvärtom är det midnattssol och därmed helt ljust dygnet runt. Inte heller behövde jag övervintra i tält på någon öde ö och få skörbjugg eller blyförgiftning av skumma konserver (sådant krävde en gång i tiden många polarfarares liv). Men ändå, där fanns glaciärer, valrossar, lunnefåglar och båtfärder till väääldigt spöklika övergivna ryska gruvstäder.  En helt otrolig plats, verkligen.

Så nu drömmer jag om gamla upptäcksresande som åkt över de där dimmiga vattnen som är fulla med drivis … och plockar fram The Terror igen för en omläsning. Dessutom: tänk er, långt långt bort däruppe i norr i de ödsliga bergen finns djupa gruvschakt som ingen varit nere i på många år, på platser där ingen längre bor eller arbetar. Den som kan sin Lovecraft vet att det är en rätt oroande tanke…

Annons