Hollendergraven

Valrossar 4.jpg
När jag var på Svalbard förra sommaren besökte jag bland annat ön Prins Karls Forland, ett naturreservat i den västligaste delen av ögruppen. Jag minns tydligt hur jag stod där på stranden och betraktade ett gäng gigantiskt stora sovande valrossar, medan jag tänkte att det här nog måste vara en av de allra mest lugna och fridfulla platserna som finns. Samtidigt var det väldigt ödsligt och verkligen inte ett ställe där man kan förvänta sig att möta särskilt många människor. Större delen av ön är inte ens tillåten att vistas på, eftersom det är ett naturreservat. Med andra ord är det också den perfekta platsen för den som vill gömma ett mordoffer…

hollendergravenHollendergraven börjar med en grupp turister som tar sig till en strand på just ön Prins Karls Forland. Egentligen är det förbjudet att gå iland där, men det struntar de i. Strandhugget slutar dock inte som de tänkt, för till sin fasa hittar en av dem ett avhugget huvud. Det blir upptakten på en jakt efter både mordoffer och mördare, för det är länge oklart vem den döde personen är. Det finns helt enkelt inte så mycket folk på Svalbard att det är svårt att hålla redan på både besökare och bofasta, och det är liksom inte någon av dem som saknas. Och vet man inte vem som är mördad blir det svårt att hitta motiv och mördare. För den lokala polisen blir utredningen en utmaning, inte minst för att mord verkligen inte tillhör vardagen på Svalbard. På en plats som i princip saknar kriminalitet är vanan hos poliserna inte så stor av sådana här saker, förutom att de bara är ett fåtal poliser som ska klara att täcka hela ögruppen.

Det här är första boken i Monica Kristensens serie deckare som utspelar sig på Svalbard. Hon har själv en bakgrund som polarforskare och är väl bekant med miljöerna där. Att jag började läsa hennes böcker var just på grund av att jag ville läsa om Svalbard, men även den som inte hyser lika varma känslor för de här öarna som jag gör kan säkert gilla boken. Polisdeckare är i vanliga fall inte något som brukar intressera mig, men den här boken tyckte jag om. Det blir på något sätt ett alldeles särskilt själsligt mörker hos människor som väljer att bosätta sig på en så här ödslig och ogästvänlig plats, och det lyckas Monica Kristensen verkligen fånga. Boken är dessutom riktigt underhållande med en skock bångstyriga turister, kaxiga ungdomar som gör vansinneskörningar på snöskoter och influgna mordutredare från fastlandet som hellre hade befunnit sig i mer civiliserade trakter.

Ps. Bilden på valrossarna har jag tagit, men jag vill påpeka att den är inzoomad. Man får inte gå så nära vilda djur som det ser ut på bilden, och vi var snälla turister som lydde reglerna (inte som de i boken!). Eftersom en valross väger ungefär ett ton är det heller inte djur man vill riskera att reta upp, även om just de här sovande herrarna verkligen inte föreföll kunna röra sig särskilt snabbt…

Annonser

En reaktion på ”Hollendergraven

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s