Fantastika 2016

Jag hade kommit ihåg att betala in avgiften, men utöver det hade jag knappt ägnat en enda tanke åt årets Swecon, Fantastika 2016. Det har varit så mycket annat som fyllt min hjärna den här våren, och det kändes hela tiden som att det ändå var så långt kvar tills det var dags. Eftersom jag inte hade hunnit komma igång med några förväntningar blev hela helgen på något sätt som en enda stor överraskning, inte minst för att det visade sig finnas en hel del intressanta punkter i programmet.

Det slutade med att jag gick på en väldigt blandad samling paneler, intervjuer och föredrag – vilket är precis så som en bra Swecon ska vara. En annan viktig del av en Swecon är också alla andra som deltar, som det alldeles oavsett hur programmet ser ut är trevligt att få tillfälle att hänga ett tag med. Inte heller där blev jag besviken, men det hade jag verkligen inte väntat mig att bli.

Det fanns mycket att välja på, och ibland krockade det så att saker jag hade velat gå på fick stå tillbaka för annat som kändes ännu mer angeläget. Här kommer en sammanfattning av en del av det jag hann med under Sweconhelgen. Givet för min del var förstås panelen ”skrämmande svenskar” där författarna Helena Dahlgren, Mats Strandberg och Marcus Olausson samt förläggaren Jonny Berg (Swedish Zombie) pratade skräcklitteratur, både utifrån sådant de själva skrivit och andras böcker och filmer. Där diskuterades bland annat den nya vågen av svensk och hur den tog fart med John Ajvide Lindqvist, men också hur humor och skräck passar ihop, om kroppsvätskor i relation till skräck (och andra genrer) och om det är sant att alla skräckförfattare är väldigt snälla (verkar stämma!).

Ett annat måste på programmet var litteraturvetaren Jerry Määttäs föredrag ”Latest News on the Apocalypse” där han berättade om sin forskning om apokalyps- och postapokalypslitteratur. Civilisationens undergång är uppenbarligen ett tema som fascinerat både författare och läsare i alla tider, även om det faktiskt till viss del varit ganska likartade historier som upprepats i verk efter verk. Vissa viktiga element återkommer också – Jerry Määttä visade till exempel hur frihetsgudinnan från den ikoniska scenen i Apornas planet hade förekommit på liknande sätt vid ett stort antal tillfällen både tidigare och senare, på bokomslag, bilder och på film.

Ett par paneler bestod av forskare och författare, vilket är ett roligt sätt att låta olika perspektiv mötas. En sådan panel hade rubriken ”Could Sweden take the lead in the new space race?” och där ingick en av hedersgästerna, sf-författaren Carolyn Ives Gilman, tillsammans med Samuel Regandell som forskar i astronomi, Jon-Erik Dahlin från Svenska Rymdsällskapet och moderatorn Anna Davour som är fysiker och vetenskapsjournalist. Bland annat ifrågasatte Carolyn Ives Gilman varför framför allt NASA är så fixerade vid att skickat ut människor i rymden, när våra kroppar uppenbarligen är väldigt dåligt anpassade till det. Istället borde man hitta ett sätt att skicka iväg bara folks hjärnor, alltså deras medvetanden, för att utforska till exempel andra planeter. Hon fick mothugg från övriga paneldeltagare som hävdade att ”teleprecense” ändå aldrig blir samma sak som att vara på plats själv. Fast det hon menade var nog att man bokstavligen skulle skicka medvetanden skilda från kroppar, vilket innebär att de här personerna faktiskt då skulle göra riktiga rymdresor. Fast bara utan sina kroppar…

I panelen som skulle diskutera ”Utdöende bokbloggare” fanns representanter för såväl tämligen avsomnade bloggar (Bokstävlarna, Feuerzueg) som i högsta grad aktiva sådana (Dark Places, Bookiecookiez). Titeln kan kanske orsaka en del oro bland oss som vill tro att bokbloggar har en framtid, men så illa är det nog inte. Någon dödsdom över bokbloggar utfärdades inte av någon av paneldeltagarna. Däremot konstaterades att diverse sociala medier numera bättre kan fylla de kontaktbehov som låg bakom att många tidigare började blogga. Idag kan den som vill hitta likasinnade boknördar hitta det i grupper på Facebook till exempel.

En blogg som verkligen inte verkar vara utdöende är Den onda cirkeln, vars medlemmar (nästan alla) i en panel mycket entusiastiskt diskuterade tv-serier – inklusive sådana som kanske inte är så bra, men som det är svårt att sluta titta på (och som man kan ha väldigt mycket åsikter om!).

Flera av ”ondisarna” (som de inte ville kallas) ingår också i programkommittén för Kontur 2017, som på lördagskvällen röstades fram som nästa års Swecon. Det blir i maj i Uppsala och verkar lovande åtminstone att döma av den imponerande listan med hedergäster (bland annat Ann Leckie och Siri Petterssen). Det går att anmäla sig redan nu, så varför vänta..?