Journalist som skrev i de ”rätta” tidningarna var bland det coolaste man kunde vara på 1990-talet. En person som nog känner till den saken bättre än många är Cathi Unsworth, som på den tiden skrev om musik i bland annat Sounds och Melody Maker. För egen del var jag en trogen läsare av precis den sortens engelsk musikpress, i en tid som känns rätt långt borta nu. Det är många år sedan sista numret av Sounds gavs ut och det är väl också symptomatiskt att journalisterna till stor del gått vidare till andra saker – i Cathi Unsworths fall att skriva skönlitteratur.
Hennes debutroman The Not Knowing från 2005 utspelar sig i den där världen av journalister, musiker, skådespelare. Ni vet, med de rätta kläderna, som går på de rätta ställena, känner de rätta människorna… Året är 1992 och London skakas om rejält när den kände filmregissören Jon Jackson hittas mördad. Huvudpersonen Diana skriver om litteratur på den ultracoola tidskriften Lux, vars chefredaktör faktiskt lyckats få den sista intervjun med denna regissör innan mordet. Diana har inte egentligen med den saken att göra, utan är fullt upptagen med att intervjua författare och skriva sina egna artiklar. Men såväl hon som de övriga på redaktionen är bestörta över det som hänt, och även om de själva först inte alls förstår hur allt hänger ihop dras de in i en härva med rätt otäcka händelser.
The Not Knowing är väl inte någon total bladvändare, men det är ändå en bok som jag inte ville släppa. Nostalgikänslorna kommer smygande av skildringarna av London under tidigt 1990-tal, och det är rätt trevligt att följa Diana när hon går på litteraturmässa eller plöjer recensionsexemplar av mer eller mindre intressanta deckare. Det blir dessutom ganska spännande efter hand, även om själva mordet i sig inte är det som engagerar mest. Den döde filmregissören utmålas som en kultfigur av närmast episka proportioner, men känns ändå mest ganska avlägsen. Vi är långt ifrån den mystik som omger Jacksons likaledes fiktiva regissörskollega Cordova i Night Film, med andra ord. I den boken blev man så nyfiken på honom som person att det verkligen kändes synd att Cordova bara var påhittad och att hans filmer inte existerar så att man kan få se dem på riktigt. Den film i The Not Knowing som är Jon Jacksons claim to fame är ett gansterdrama vars främsta merit förefaller vara den utstuderade 50-talsklädstilen som halva London kopierat efter sina biobesök.
Slutomdömet för The Not Knowing blir väldigt likt det jag gav för en av Cathi Unsworths andra böcker, The Singer. Den hade samma förmåga att påminna om ett London från svunna decennier, en stad jag blivit lika bekant med efter långvarig konsumtion av engelska tidningar, böcker och musik som av att besöka den på riktigt. Numera är som sagt den engelska musikpressen något helt annat, i den mån tidningarna alls finns kvar längre. Jag läser dem i alla fall inte och jag har knappast alls varit i London på många år. Bara några enstaka gånger sedan sekelskiftet faktiskt. Hör hur det låter – sedan sekelskiftet! Åren går, så är det. Cathi Unsworth minns i alla fall London på ett sätt som fungerar alldeles utmärkt i hennes böcker. Den senaste, Without the Moon, utspelar sig dock under blitzen, vilket med andra ord gör den till en historisk roman på riktigt. Det är varken miljöer eller en tidsepok som hon själv har egna erfarenheter av. Frågan är bara om det fungerar lika bra?
Skuggornas bibliotek 