Crimetime Gotland 2016

Ni som valde att hoppa över Crimetime Gotland 2016 gjorde årets felprioritering, så enkelt är det. Det var nämligen otroligt rolig och intressant, från början till slut. Visst, vädret började litet väl dramatiskt, men det satte stämningen på ett passande sätt och det var ju verkligen inte för att ligga i solen som jag åkte till Visby. Med gäster som Elizabeth Hand, Sharon Bolton, Mats Strandberg och Johan Theorin kändes det för min del som ett självklart val att åka dit. Men det som gjorde Crimetime så lyckat var inte bara möjligheten att få se några av mina favoritförfattare, utan helheten: mängder med intressanta saker på programmet, gamla och nya vänner att umgås med och allt detta i Visby som är en så vacker stad.

Men visst var det en av de deltagande författarna som jag särskilt såg fram emot. Oavsett hur programmet i övrigt hade sett ut kunde jag inte bli annat än nöjd över att så många av sessionerna inkluderade Elizabeth Hand. Bland annat blev hon intervjuad av Helena Dahlgren, diskuterade öar och Öland med Johan Theorin samt läste högt ur både Generation Loss och Available Dark. Särskilt roligt var dock när hon diskuterade Generation Loss tillsammans med Breakfast book club.

En trevlig sak med tillställningar som Crimetime är man får tillfälle att upptäcka nya spännande författare. Av någon anledning har jag läst en hel del norska böcker på sistone, så därför uppskattade jag särskilt att det var flera norska och danska författare inbjudna. Jag kommer definitivt att ta en närmare titt på några av deras böcker. På Crimetime fanns också rätt många författare vars böcker jag inte brukar läsa, men som ändå var intressanta att lyssna på. Till exempel diskuterade Viveka Steen och Peter Robinson det här med att skriva långa serier av böcker och hur det känns när ens böcker blir tv-serier med huvudrollsinnehavare som inte alls ser ut som i böckerna. Juristerna Malin Persson Giolito, Jens Lapidus, Viveka Steen och Joakim Zander berättade om hur deras yrkesbakgrund påverkar deras skrivande. Dessutom var det sjukt roligt att höra Camilla Läckberg prata skräckfilmer med Mats Strandberg och Helena Dahlgren.

Överhuvudtaget var Crimetime otroligt trevligt och inspirerande på många sätt. För egen del uppskattade jag att det inte var någon strikt inriktning på just deckare, utan att även skräck och annan spänningslitteratur var inkluderad. Crimetime var dessutom väldigt proffsigt arrangerat, sådär precis lagom stort och hölls i lokaler som med något undantag (jag gillade inte Ödins trädgård) passade utmärkt. Dessutom var det jätteduktiga moderatorer som skötte intervjuer och höll igång diskussioner på bästa sätt. Särskilt bra tyckte jag att Helena Dahlgren och Christoffer Carlsson var – bägge två var både ordentligt pålästa och väldigt entusiastiska, vilket lyfte alla programpunkter de var med i. En aldrig så intressant intervjuperson behöver en bra motpart för att det ska hända något när de pratar.

Nu undrar jag bara vilka författare som kommer till Crimetime nästa gång. Jag ser redan fram emot att åka tillbaka till Visby om ett år!

Annons