Hemlängtan

Hut.sketch

Hemmet är titeln på Mats Strandbergs nya roman. Det är faktiskt också namnet på det hus av snö som deltagarna i Andréexpeditionen försökte bygga på ett isflak. Som ni vet försökte expeditionen med luftballongen Örnen bli först att nå Nordpolen. 1897 lyfte man från Spetsbergen, men tvingades nödlanda på isen långt ifrån land och alla tänkbara platser som det gick att bli räddad från.

Efter nödlandningen vandrade Andrée och de andra två expeditionsdeltagarna mot ögruppen Frans Josefs Land, där den norske polarfararen Fridtjof Nansen bara ett par år tidigare hade tillbringat en vinter efter ett misslyckat försök att nå Nordpolen på skidor. Andréexpeditionen kom dock aldrig så långt. De släpade tunga slädar med packning, men tvingades till slut inse att det inte skulle gå att nå land innan polarmörkret sänkte sig för den annalkande vintern. I ren desperation stannade de på ett stort isflak och började bygga på Hemmet. Då visste de inte att inom ett par veckor skulle alla tre vara döda.

Hur Hemmet såg ut framgår av bilden, som är ritad av expeditionsdeltagaren Nils Strindberg. Om de verkligen trodde att det gick att klara sig någon längre tid på ett isflak som drev runt i Norra Ishavet är osäkert, men vid det laget var det i alla fall uppenbart att det inte var någon poäng att försöka ta sig vidare till fots. Hemmet var dock inte heller någon bra lösning, utan fick ett hastigt slut när isflaket kom nära Vitön och började brytas upp. Expeditionsdeltagarna klarade att ta sig iland, men överlevde inte mer än ett par dagar på ön.

Det här är en riktigt ruggig historia. Jag får rysningar av att tänka på hur det skulle kännas att sitta där på ett isflak och försöka hålla modet uppe fastän chanserna att man ska klara sig måste vara minimala. Ingen visste var de befann sig eller vad som hänt, det var kallt, fullt med isbjörnar och dessutom närmade sig ett vintermörker som skulle innebära att allt var nattsvart dygnet runt i många månader framåt. Brrr.

Jag vet inte särskilt mycket om Mats Strandbergs kommande bok, men den har helt säkert inte något att göra med Andréexpeditionens version av Hemmet. Enligt uppgift lär den dock vara rejält skrämmande, vilket det låter väldigt lovande. Denna vecka kommer den!

Härifrån är bilden hämtad.

Nytt år, nya böcker

berlin-2016

Så var det nya året ä-n-t-l-i-g-e-n här. Då glömmer vi allt som varit (eller kanske inte allt, men ni förstår vad jag menar) och ser framåt istället. Vad har vi att vänta oss av 2017? Tja, bland annat går att konstatera att en mängd författarfavoriter kommer med nya böcker under de närmaste månaderna. Redan början på året ser mycket lovande ut, åtminstone att döma av den här listan över böcker som är på gång:

Joyce Carol Oates: A Book of American Martyrs (7 februari)

Neil Gaiman: Norse Mythology (7 februari)

Carol Goodman: The Widow’s House (7 mars).

Lisa Unger: The Red Hunter (25 april)

Jennifer McMahon: Burn Town (25 april)

Nya titlar från JCO, Unger och McMahon är kanske inte så förvånande, det är väldigt produktiva damer det där (och det är vi mycket tacksamma för). Att det också skulle komma en ”riktig” Goodman-bok var inte lika givet. Det blir andra året i rad, en trend som jag verkligen hoppas håller i sig. Den nya Gaiman låter intressant, även om jag måste erkänna att jag inte fått grepp om vad det är för sorts bok egentligen. Jag som alltid drömmer om en ny American Gods har dock mycket höga förväntningar.

Utöver ovan nämnda böcker kommer det dessutom naturligtvis också ges ut mycket annat, men det får vi återkomma till – inte minst den svenska utgivningen. Dessutom anar jag vissa riktiga höjdpunkter som är att förvänta framöver. Till exempel säger ryktet att Marisha Pessl har en ny bok på gång, som nog kan komma ut under 2017. Yay! Jag tror det här kommer bli ett riktigt bra år, eller vad säger ni?

 

 

Tiden är ute

Solnedgång 2016Det är inte så länge sedan, men ändå på något sätt svårt att minnas riktigt hur det var. Sommaren 2009 klassades svininfluensa som en pandemi av WHO och under hösten samma år var skräcken stor för den nya hemska influensan. När Spanska sjukan slog till 1918 avled minst 50 miljoner människor världen över. Var samma sak nu på väg att hända en gång till? Försäljningen av handsprit slog nya rekord. Irritationen var stor över att myndigheterna inte snabbt nog fick fram vaccin till alla som ville. Smittade som uppsökte sjukhus fick vänta utomhus istället för att komma in på akutmottagningarna där de kunde komma nära andra patienter.

Nu känns det där långt borta och istället ifrågasätts hur man egentligen tänkte med de där massvaccineringarna. Narkolepsi är en hemskt sjukdom, men den sortens risker reflekterade ingen över då. För egen del har jag ingen åsikt i frågan när det gäller vaccinet, men visst känner jag igen en masshysteri. När en sådan brutit ut gäller annan logik än i normala fall, och det måste man ta itu med efteråt. Alldeles oavsett vad man borde ha gjort eller inte när det begav sig 2009, är det dock otroligt skrämmande att tänka sig att en epidemi skulle slå till med sådan kraft att stora delar av jordens befolkning inte överlever. När familjemedlemmar och vänner dör bort en efter en och du själv börjar känna de första symptomen. Har du inte litet ont i halsen? Är det kallt härinne eller börjar du kanske få feber…?

Just detta, om än inte på det sättet, är upplägget för Joe Hills nya bok The Fireman. Inte influensa, men en annan fruktansvärd smitta hotar att slå ut civilisationen helt, dödligheten för den som drabbats är 100 procent. Och bland dem finns bokens huvudperson. Vad som händer med henne och vad ödet har i beredskap för jordens befolkning i övrigt, får vi veta snart. Mycket snart. ”Time is running out” står det på Orion books sida där det finns en klocka som räknar ned tiden till The Firemans ankomst. I skrivande stund är det bara några få timmar kvar, vilket innebär att min förhandsbeställda e-bok kommer att dyka upp på läsplattan precis när som helst. Eller också har den redan kommit? Att tiden är ute har aldrig känts lika bra som nu.

Nya månad, nya böcker

20160112_133827Då var maj här, med sol, alltmer grönska i naturen och chockhöga halter av pollen. I år är maj också en månad då ett par oerhört efterlängtade nya böcker äntligen släpps. Ni kommer garanterat inte hitta mig ute i vårsolen under kommande veckor, för här väntas det rejäla tegelstenar som bara måste läsas!

Justin Cronins avslutande del i The Passage-trilogin hade från början utgivningsdatum hösten 2014, men blev uppskjuten på obestämd framtid. Nu finns ett nytt utgivningsdatum, och den 24 maj kommer verkligen The City of Mirrors – den här gången ska väl inte något kunna hända som medför ytterligare förseningar. Nu är boken bevisligen färdigskriven och Justin Cronin själv har postat foton på ett tryckt exemplar på Twitter. Tidigare var problemet att författaren ville ha mer tid på sig för att skriva en bok han var nöjd med, och även om det är tråkigt att vänta är det definitivt en hållning värd all respekt. Vi vill ju ha en värdig sista del av The Passage, inte något som pressats fram för att det fanns en deadline.

Innan dess, den 17 maj, släpps Joe Hills The Fireman. Även den har varit omtalad under ett par år, och nu kommer den alltså äntligen. Äntligen är ett passande ord också därför att nya romaner av Joe Hill verkligen inte är att förvänta särskilt ofta. Sedan debuten 2007 med Heart-Shaped Box har det varit exakt tre år mellan varje roman. 2010 kom Horns, 2013 gavs NOS4A2 ut och nu 2016 kommer helt följdriktigt The Fireman. Jämfört med till exempel Donna Tartt är det här givetvis väldigt mycket mer tätt mellan böckerna, men samtidigt är det långt ifrån den produktionstakt som vissa andra författare håller (inte minst Joe Hills far!). Med andra ord, varje boksläpp från Joe Hill är en händelse att ta vara på, det kommer med största sannolikhet dröja åtminstone tre år till nästa gång. Eller åtminstone när det gäller en ny roman, han skriver ju också annat mellan varven – glöm inte Locke & Key, till exempel.

Mina förväntningar på de här bägge böckerna är givetvis skyhöga, vilket gör att det hela nästan känns litet nervöst. Framför allt Joe Hill tillhör verkligen mina absoluta favoritförfattare och trogna läsare av den här bloggen kan knappast ha undgått att märka hur mycket jag alltid tjatar om NOS4A2 

Joe Hill och Justin Cronin är dock långt ifrån de enda författarna som är bokaktuella under maj. Den som vill hitta något annat att läsa kan till exempel rekommenderas Helena Dahlgrens 100 hemskaste, som kommer nu under nästa vecka. Förutom att den boken garanterat kommer vara klart läsvärd i sig innehåller den mängder av tips på andra böcker att läsa. För det behöver man ju alltid – mer böcker, alltså.

 

Cass Neary forever

Hand x 2Snart, snart kommer den äntligen; Elizabeth Hands tredje bok om Cass Neary! Det är flera år sedan tvåan kom, så länge sedan att jag ett tag trodde att den tredje boken redan kommit och att det istället var nummer fyra som var på väg. Och att jag på något konstigt sätt missat att läsa denna tredje bok. Som att det skulle ha kunnat hända… Sååå mycket som jag längtat jag Hard Light som nu faktiskt kommer att anlända inom bara är ett par dagar .

Innan dess kan vi dock (också äntligen!) läsa Elizabeth Hand på svenska, tack vare att Constant Reader gett ut Generation Loss (i översättning av Linda Skugge). Detta tillsammans med den kommande tredje boken kändes som utmärkta anledningar att läsa om den här gamla favoriten. Och visst är den lika bra fortfarande. Elizabeth Hand har en fantastisk förmåga att skildra miljöer och personer på ett sätt så att man riktigt känner den blöta mossan eller hur obehaglig personen i hotellrummet intill är.

Efter Generation Loss var jag ju dessutom tvungen att läsa om Available Dark, inte minst eftersom Hard Light enligt vad jag förstått är en direkt fortsättning. Och där kan vi tala om ett kärt återseende. Redan på de första sidorna är jag tillbaka i känslan från första gången jag läste den. Även vid den här omläsningen är det samma sak, Available Dark lyckas till 100 % passa in på allt som jag vill ha i en bok. Allt ifrån de bitvis väldigt morbida inslagen till när Cass i för tunna stövlar huttrande tar sig fram i Helsingfors och Reykjavik. Och jag älskar musikreferenserna  – både Cass egen musiksmak och alla de nordiska black metalbanden.

Available Dark träffar så rätt i allting för mig. Den är som titeln antyder verkligen en mörk historia, men det är ju så som det ska vara. I min bokhylla kommer den här boken garanterat för alltid kunna försvara en hedersplats. Därför är det faktiskt litet nervöst med Hard Light – den har en del att leva upp till, som ni förstår. Och snart är den här.

Tack till Constant Reader för recensionsexemplar av Generation Loss.

Välkommen 2016!

GlasVärlden är som bekant fylld av synnerligen mycket elände i dessa dagar. Flyktingar, krig och allt sådant, ni vet. Och visst kan man inte låta bli att känna en gnagande oro över att det just de senaste dagarna varit rekordvarmt på Nordpolen – typ 30 grader varmare än normalt (och plusgrader). Men nu är det alldeles strax nytt år, så låt oss för en stund glömma allt det där hemska och istället fokusera på alla bra sakerna som är på gång. För det finns faktiskt en hel del roligt att se fram emot.

Vad väntar då under 2016? Jo, bland annat det här:

  • Crimetime Gotland i augusti, med bland annat Elizabeth Hand som gäst (yay!!). Hennes Cass Neary-böcker kommer dessutom på svenska, med början under våren.
  • I juni är det dags för Fantastika 2016 (årets Swecon), som i år äger rum i Stockholm. Gäster är bland annat Maria Turtschaninoff och Jerry Määttä.
  • Snart, snart kommer de nya avsnitten av Arkiv X. Att döma av de klipp som visats i förväg (rätt mycket vid det här laget) ser det otroligt lovande ut.
  • Flera av mina favoritförfattare har nya böcker på gång. Redan i januari kan man se fram emot nytt från Carol Goodman, Joyce Carol Oates och Alex Marwood. Senare under året två väldigt efterlängtade saker: Joe Hills nya (The Fireman) och äntligen, äntligen, äntligen sista delen i Justin Cronins the Passage-trilogi. Nu påstås det att The City of Mirrors faktiskt ska komma ut i slutet av maj. Hoppas verkligen att den inte blir uppskjuten ännu en gång!

Ja, det var något av det som väntar under 2016. Nu tänker jag ganska snart börja det nya året med litet välbehövlig semester på varmare breddgrader. En solig balkong och en hög med böcker, det låter väl helt perfekt?

Time is running out

”Time is running out” står det på Orion books sida för Joe Hills kommande bok The Fireman. Det låter kanske inte så bra, men i det här fallet är det faktiskt en god nyhet – det betyder ju att dagen då boken släpps närmar sig. Men det är långt kvar ännu, för den kommer inte förrän i maj nästa år…

Redan nu har det dock släppts en boktrailer som är väldigt snyggt gjort och utlovar någon slags postapokalypshistoria. Det hela verkar kanske inte så originellt att döma av det man får veta i trailern, men eftersom det är Joe Hill som skrivit tror jag ändå stenhårt på den här boken. Kan det inte bli maj snart!