”I’ll see you again in 25 years” säger Laura Palmer i sista avsnittet av Twin Peaks. Och nu är hon här igen, 25 och några till år senare. Riktigt som förr är det väl inte, för Twin Peaks återkomst har åtminstone inledningsvis en tätare David Lynch-stämning än förr. På sätt och vis stramare, allvarligare. Kanske till och med otäckare. Bitvis fragmentariskt, osammanhängande och med scener som är så långsamma att jag blir osäker på om appen börjat lagga eller om handlingen helt enkelt stannat upp. Detta dock inte alls menat som kritik, utan precis så som det ska vara. Och det här är något alldeles extra, något alldeles underbart. Twin Peaks : the Return är hypnotiskt och magiskt på ett sätt som gör det omöjligt att sluta titta.
Så blev plötsligt måndagar till veckans bästa dag under ett antal veckor framöver. ”Is it future or is it past?”. Tja, det är en fråga som är värd att reflektera över …
Skuggornas bibliotek 