Uppföljarnervositet

Som ni garanterat vet är det snart dags för nya Twin Peaks. Om två veckor får vi se resultatet, och visst känns det litet ängsligt. Men med såväl David Lynch och Mark Frost som en lång rad av de gamla skådisarna kan det väl bara bli riktigt bra. Eller? ELLER???

Det finns dock en come back som oroar mig än mer, och det är Blade Runner 2049. Original-Blade Runner är en film som betytt mycket för mig, och som liksom inte behöver någon uppföljare. Visserligen finns det många obesvarade frågor från den filmen, men de är av den sorten att det är meningen att man ska klura på dem i evigheter utan att få några svar. Jag vill verkligen inte att det ska komma en dålig uppföljare som riskerar att överskugga den första filmen. Fast, nu har det kommit en trailer och den gör mig faktiskt försiktigt positiv. Stämningen känns igen, och det finns rätt stora mått av den där typiska Ridley Scott-känslan över det hela. Jag vågar andas ut, litet grann …

Blade Runner 2049 får vi dock vänta på till oktober. Fram tills dess finns det alltså gott om tid att djupanalysera trailern, som faktiskt säger en hel del om både den nya och gamla filmen (jodå!). För Blade Runner är en film att verkligen nörda ner sig i, och så har det alltid varit. Låt oss nu hoppas att den nya filmen håller för en sådan behandling också.

Annons