The Fireman

The FiremanEn smittsam och dödlig sjukdom sprider sig över världen, och snart börjar civilisationen att krackelera. Stora städer, kanske hela länder, ligger nästan öde efter att antalet döda gått från tusentals till miljontals och slutligen till okänt höga siffror. När det gått tillräckligt långt finns det ingen som räknar längre, ingen som har överblick över en värld där statsmakt och kommunikationer inte längre fungerar. I ruinerna av det som var gömmer sig de som överlevt – eller rättare sagt, de som haft turen att ännu inte ha blivit sjuka – och gör allt för att skydda sig mot den fruktade smittan. Det är ett hemskt scenario som målas upp i Joe Hills nya bok The Fireman. Och mitt i allt detta upptäcker huvudpersonen Harper två saker: för det första att hon är gravid och för det andra att hon smittats av den dödliga sjukdomen.

Liiite jobbigt för Harper, med andra ord. Inte blir det bättre av att hennes familj vägrar att ha med henne att göra när de får veta nyheterna. Hennes man bestämmer dessutom att de ska ha en självmordspakt, vilken visar sig gå ut på att han vill att Harper ska ta livet av sig för att han inte ska riskera att smittas. Eller att han ska döda henne, av samma anledning. Till råga på allt hittar hon manuset till den roman som maken håller på att skriva. Det visar sig vara en självbiografisk historia där protagonisten är ständigt plågad av personer i hans omgivning som är obildade (inte kan latin), saknar stil (föredrar vanlig öl istället för sådan från mikrobryggerier) och överhuvudtaget bara förtjänar förakt och spydiga kommentarer. Harper känner direkt igen sig själv i boken, där hon skildras som en ytlig, ängslig och korkad blondin. En som ”reads YA novels because she lacks the mental rigor for mature fiction”.

Det här är alltså upplägget för The Fireman, där Harper inser att om det ska finnas en chans för henne och babyn att klara sig så är det på egen hand. Inte med hjälp av hennes närstående. Men vad väntar där ute? Hon är en väldigt snäll och trevlig person, som jobbar som sjuksköterska på en skola och gillar Mary Poppins. Inte precis någon som längtar efter att lajva Walking Dead, med andra ord. Det visar sig dock finnas andra människor som också tror på kraften i att se det positiva i tillvaron, i att hjälpas åt. Om alla är vänliga och tar hand om varandra kommer allt bli bra, inte sant? Kanske det, men utan att spoila handlingen kan jag säga att det förekommer en hel del våld, blod och människor som bränns till döds i The Fireman. Det brinner mycket i den här boken – skogar, byggnader och inte minst människor. Det där med att vara snäll är inte så lätt alla gånger.

Oavsett om orsaken är en sjukdom, zombier, vampyrer eller något annat har det här sortens postapokalyps gjorts ganska många gånger under senare år. Men där många andra författare väljer att skildra hur de överlevande människorna oroväckande snabbt börjar bete sig som monster, väljer Joe Hill en annan väg. The Fireman handlar istället om en värld i kaos där överlevarna försöker ställa allt tillrätta, försöker göra det bästa av situationen. Det är ju faktiskt inte så många som verkligen har ambitionen att leva Mad Max-liv, även om tillfälle skulle ges. Problemet är bara att det som är bra på ett sätt kan upplevas helt annorlunda ur en annan synvinkel, eller för en annan person. Särskilt om det som händer för den andra personen innebär att det inte finns en chans att överleva.

En styrka i den här boken är huvudpersonen Harper, som förutom att vara gravid faktiskt är en sjungande sjuk sjuksköterska(!). Från början framstår hon på sätt och vis som helt olidlig, alltid lika glad och ständigt gnolande på sånger från Disneyfilmer medan hon sätter plåster på skrubbsår och tröstar ledsna barn. Hon ger nästan litet Ned Flanders-vibbar – precis så där lätt absurt som Joe Hill är så bra på. Som läsare ser man dock snart att Harper inte bara är glättig yta utan har ett gott hjärta och en inneboende styrka att ta fram när allt går åt helvete. Och hon väljer livet, sitt EGET liv. Visst, hon vill rädda sitt ofödda barn, men är samtidigt tydlig med att hon vill överleva för sin egen skull. För att HON vill leva, och inte bara vara någons hustru, mamma, syster, dotter eller sköterska. Det är verkligen en styrka i den här boken att Joe Hill låter henne få göra det ställningstagandet. Överhuvudtaget är skildringarna intressanta av hur Harper mitt i allt annat kaos tvingas att stångas med samtida kvinnoideal och kvinnoroller. Det är verkligen inte så att alla kvinnor i boken är hjältar, men det är ändå påtagligt många välriktade ironiska sparkar som riktas mot vissa män – inte minst manliga författare med stora egon…

Efter att ha peppat för den här boken i ett par år kändes det litet nervöst när den till sist kom, men visst lever den upp till hypen. Även om ni trodde att det inte fanns plats för ännu en apokalypsskildring, så är det här en bok man inte får missa. Och visst är den bra. Med The Fireman har Joe Hill återigen visat varför han tillhör en av den här bloggens husgudar. Boken är spännande och helt omöjlig att sluta läsa. Över 700 sidor tar slut alltför fort, men följer sedan med mig i tankarna under lång tid efteråt. Jag befinner mig liksom kvar där, i den där sönderfallande, brinnande världen tillsammans med Harper och de andra. Känner nästan lukten av torr jord och avlägsna skogsbränder. Och tänker att grillat kött nog inte kommer kännas helt rätt den här sommaren.

Annonser

One thought on “The Fireman

  1. Ping: 2016 listat – Skuggornas bibliotek

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s