Hard Light

20160516_175140Hard light – obönhörligt, starkt ljus som ger allting skarpa kanter, där ingenting döljs eller kan gömma sig i mörker och skuggor. Det låter verkligen inte som något som passar Cass Neary, särskilt inte som hon för tillfället befinner sig på flykt undan den senaste tidens händelser. I Elizabeth Hands tredje bok med fotografen Cass i huvudrollen är det dock inte lika lätt som förut för den ständigt lika ljusskygga huvudpersonen att hålla sig undan uppmärksamhet.

I slutet av den förra boken (Available Dark) befann sig Cass i Reykjavik, som hon i Hard Light lämnar för att resa till London. Även om hon på sätt och vis tror att London kan vara en intressant plats är läget rent allmänt rätt uselt. Cass känner sig som ett spöke som håller på att blekna bort, någon som ingen bryr sig om eller ens lägger märke till (eller i alla fall inte förrän personen ifråga är död, som hon själv påpekar). Samtidigt passar skuggtillvaron henne bra för tillfället. Hon vill verkligen undvika det där starka ljuset, något som dock inte längre är så enkelt. Väl på plats i London blir saker inte som hon hade hoppats, och helt plötsligt är det som att hennes sätt att vara inte fungerar längre. Cass dåliga vanor kommer så att säga ikapp henne, när hon vanemässigt stjäl och tar droger. Istället för att ligga lågt och vänta på en viss person blir hon indragen i en serie händelser som redan från första början är dödligt farliga.

Hard Light tar alltså vid där Available Dark slutar, och den boken var i sin tur en direkt fortsättning på Generation Loss. Handlingen löper genom alla tre böckerna, men det är mer än bara en räcka händelser som följer på varandra. Så mycket mer. Alla tre böckerna är ruggigt välskrivna och välkomponerade, något som blir särskilt tydligt om man läser dem i en följd. Till exempel finns ett antal likartade situationer i de tre böckerna, avgörande val som huvudpersonen ställs inför om och om igen. Cass personliga prövning i livet handlar uppenbarligen om att stå framför en död eller döende person med kameran i handen. Utgången av varje enskild händelse är avgörande för hennes liv, men löser egentligen ingenting eftersom samma situation ständigt kommer tillbaka oavsett hur hon hanterar den. Eller lyckas hon faktiskt åstadkomma en förändring på riktigt i slutet av Hard Light? Kanske, det kommer bli verkligen intressant att se i nästa bok som det redan är dags att börja längta intensivt efter.

Genomgående är också Generation Loss-temat, som även det följer med i alla böckerna. I sin karriär som fotograf må Cass ha lyckats sämre än vissa mer etablerade och äldre ikoner, och kanske är hon inte heller en lika bra fotograf. Detta inte minst därför att hon av en rad orsaker aldrig lyckats förverkliga den potential som hon innerst inne vet att hon skulle kunnat göra, eller fått det konstnärliga erkännande hon kanske skulle ha förtjänat (även om det framkommer i böckerna att hon nog är mer känd och erkänd än hon själv vill tro). Men det slutar inte med henne, i böckerna dyker det också upp ännu yngre aspiranter som tar Cass till förebild. Nästa generation alltså, vilket Cass rätt motvilligt tvingas inse. Att möta en yngre version av sig själv är ingen lätt sak för den som i likhet med henne har en komplicerad relation till vem man själv är.

Cass är verkligen inte en person man skulle vilja vara, eller någon man vill ha i sitt eget liv, men som litterär bekantskap är hon en person jag aldrig vill lämna. Vad hon än råkar ut för så trivs jag i hennes sällskap. Jag skulle så gärna vilja se alla de där otroliga fotografierna som beskrivs i böckerna (jo, jag menar alla. Morbid? Det visste ni ju redan…). Och Cass egen fotobok skulle jag hemskt gärna bläddra i! Dessutom, vi har kanske inte så många gemensamma personlighetsdrag, Cass och jag, men när det gäller kulturella referenspunkter delar vi rätt mycket. Det finns så många saker hon säger i den här boken som får mig att känna att jag bara måste älska henne. You had me at ”Arthur Kane footwear”, liksom.

Att Elizabeth Hand var en fantastisk författare visste vi ju från hennes tidigare böcker, och hon visar det verkligen ännu en gång i Hard Light. Den är dock inte riktigt lika mörk och morbid som Available Dark, och just därför når den inte riktigt upp till samma nivå som föregångaren. Men vadå, att den inte överträffar det som är en av mina främsta favoritböcker någonsin betyder ingenting. Hard Light är riktigt, riktigt bra, och det är så underbart att det nu finns tre böcker i den här serien. Fast nu vill jag ha en fjärde också…

 

Annonser

One thought on “Hard Light

  1. Ping: 2016 listat – Skuggornas bibliotek

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s