Magicians, sett och läst

Jag blev så entusiastisk över att Lev Grossmans the Magicians (Magikerna på svenska) skulle komma som tv-serie att jag bestämde mig för en omläsning av böckerna. Jag läste dem första gången när de var nya och minns att jag tyckte mycket om dem, inte minst på grund av huvudpersonen Quentin. Han är egentligen en litet jobbig typ, men jag fastnade för det där att han liksom alltid längtar efter något annat, att han tror att livet ska bli så otroligt bra bara han kommer någon annanstans. Men inte ens för honom kan verkligheten matcha förväntningarna. Hur mycket fantastiska saker han än är med om så är han ändå för det mesta desillusionerad och deprimerad.

Alltså, jag läste om den första boken i trilogin och sedan tittade jag på det första avsnittet i serien (det har bara kommit ett än så länge). Och det visade sig inte vara helt rätt sak att göra. Serien är på sätt och vis klart sevärd och jag tycker att de hittat bra skådespelare till många av huvudpersonerna. Fast med boken i helt färskt minne retade jag mig på ganska mycket saker, som en ju lätt gör i sådana lägen. Min huvudsakliga kritik är att de har väldigt bråttom i tv-serien och introducerar allting i handlingen på en gång. Jag tyckte att det blev litet svårt att få den rätta känslan för Brakebills och att vissa personer inte kom fram riktigt (Alice!). Och så gillade jag inte vad de gjort med Penny. Hmpf.

I alla fall kommer jag helt säkert se de resterande nio avsnitten framöver, inte minst för att det ändå är den sortens tv-serie som jag är väldigt svag för. Oavsett hur handlingen i böckerna ändrats i manuset kan det ju bli ganska bra ändå.