Wayward Pines

51MLmmm1KHL._SX329_BO1,204,203,200_

Jag vet inte hur många som sett tv-serien Wayward Pines, men åtminstone i Stockholm annonserades det stort för den i våras bland annat på tunnelbanan. Men alla som sett reklam för serien vet kanske inte att den bygger på en boktrilogi. Författaren heter Blake Crouch och de tre delarna Pines, Wayward och The Last Town.

I den första boken blir FBI-agenten Ethan Burke skickad till den lilla staden Wayward Pines i Idaho med uppdraget att leta efter två kollegor som försvunnit på just den platsen. Ethan råkar dock ut för en trafikolycka och sedan upphör allting att vara normalt. Människorna i staden beter sig väldigt märkligt, och på något konstigt sätt verkar det inte gå att åka därifrån. I större delen av första boken försöker Ethan med stigande förvirring få rätsida på tillvaron som oroande mycket liknar något ur Twilight Zone. Det finns dock en förklaring till allt som händer honom, och det är verkligen inte vad man hade väntat sig. Jag tänker inte spoila, men efter Det Stora Avslöjandet i slutet av första boken blir allt väldigt annorlunda. Inte nödvändigtvis sämre, men faktiskt så att man helt plötsligt befinner sig i en annan litterär genre än man väntat sig från början.

Ta gärna en titt på trailern till tv-serien – den innehåller inte några spoilers, utan allt i den utspelar sig under Ethans förvirrings-stadie (alltså före Det Stora Avslöjandet). Vänner av Twin Peaks kommer se influenserna, vilket inte är en slump. Författaren Blake Crouch skriver i efterordet till Pines om att han blev helt besatt av att se Twin Peaks första gången, så till den grad att han för sig själv skrev en säsong tre för att han inte klarade att att skiljas från serien… Men Wayward Pines är inte någon Twin Peaks-kopia, tvärtom. Twin Peaks är en småstad med hjärta, befolkad av människor som man verkligen känner för (även om många av dem har nattsvarta hemligheter). Wayward Pines är snarare som ett slags anti-Twin Peaks: kallt och undanglidande, med människor som inte går att komma nära.

Var och en av de tre böckerna är på ungefär trehundra sidor, men de känns på något sätt kortare. Utan att vara några litterära mästerverk är det här ändå spännande böcker och jag hetsläste för att komma fram till slutet (som jag verkligen gillade!). Jag läste hela trilogin i ett svep och tror att det är det bästa sättet. Faktiskt hade jag gärna sett att de lagts ihop till en enda bok, som också hade kunnat strykas ned något. Framför allt i tredje boken är det litet väl mycket hetsigt jagande som inte för handlingen framåt. Det blir därför mest irriterande istället för spännnade, eftersom man vid det laget verkligen vill få veta mer om vissa viktiga saker.

Gillar man mystisk mörkerläsning och vill ha något att sträckläsa, då kan jag rekommendera Wayward Pines-trilogin. Tv-serien har jag själv inte sett ännu, men tänkte ge den en chans. Jag har hört att andra som sett den varit missnöjda och gett upp efter ett par avsnitt, men då har de ju faktiskt inte kommit fram till vad det är som egentligen händer. Precis som med böckerna är det nog bäst att ta hela serien i ett svep (eller nästan i alla fall), så att man inte fastnar i den mystiska första delen av handlingen. Åtminstone i böckerna är den delen riktigt bra, men fungerar framför allt som kontrast till det övriga. Får man aldrig veta hur allt ligger till, framstår det nog mest bara som underligt. Helt säker är jag dock inte på att Wayward Pines egentligen passar i filmatiserad form. En central del av handlingen går ut på att huvudpersonen är förvirrad, vilket fungerar utmärkt i ett litterärt verk där författaren enkelt kan skildra vad personen tänker. Men om Matt Dillon går runt i flera avsnitt av tv-serien med en stressat oförstående uppsyn kan jag förstå om en del tittare tröttnar efter ett tag.

Men i alla fall är det verkligen roligt att se Juliette Lewis i rollen som Beverly! Efter att ha läst böckerna tycker jag att hon är ett perfekt val. Hur Matt Dillon fungerar i huvudrollen återstår att se, men det kan nog bli bra det också.

Annonser

3 thoughts on “Wayward Pines

  1. Jag hade ingen aning om att den baseras på böcker, men TV-serien har jag spelat in och ska se den vid tillfälle. Fast nu blev jag ju lite sugen på att läsa böckerna… 🙂

    Gilla

  2. Ping: 2015… | Skuggornas bibliotek

  3. Ping: Den stora sommarbokhögen – Skuggornas bibliotek

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s