En creepy podd

Nu när nätterna inte är riktigt lika ljusa längre passar det väl utmärkt med några spökhistorier? Ensam hemma, sent på kvällen och med Creepypodden i hörlurarna, sådant kan göra att det börja krypa litet obehagligt längs ryggraden även på den mest rationellt lagde. Då är det ganska skönt att solen fortfarande går upp rätt tidigt och man kan skaka av sig den där känslan som man ju VET bara är dumheter, men som ändå infinner sig …

Creepypodden har fått sitt namn efter creepypasta, alltså moderna spökhistorier och urban legends som frodas på internet. Bakom det hela ligger Jack Werner, och han om någon vet ju hur man granskar saker på internet – till exempel var han en av personerna bakom tidningen Metros prisbelönta satsning Viralgranskaren. Dessutom har han skrivit boken Creepypasta: spökhistorier från internet, som kom i höstas. Helt rätt man för jobbet alltså, och det här är både riktigt bra gjort och ganska skrämmande att lyssna på.

Moderna spökhistorier är alltså vad Creepypodden handlar om: berättelser som folk på nätet påstår sig ha varit med om – om barn med konstiga ögon, märkliga inlägg på döda personers Facebook-konton eller personer i ens närhet som helt plötsligt beter sig som om de vore någon helt annan (vilket de kanske är..?). Historiernas ursprung och upphovsmän är i regel rätt dunkelt – det är en del av poängen – men andra delar vidare och sprider dem, i ett oändligt antal versioner.

Vitsen med spökhistorier, de här liksom andra mer traditionella, är givetvis inte att man ska ta dem på allvar. De är underhållning och inte fakta, för visst är det trevligt med lagom doser kalla kårar oavsett sanningshalt i det man läser. Men historierna säger också en hel del om vår tids rädslor och funderingar inför saker som vi inte riktigt har kontroll över. För den som vill går det att se berättelserna från Creepypodden som en slags manual till hur man ska göra för att känna sig tryggare i tillvaron. Jag har gjort en sammanfattning:

1. Campa inte. Inte under några omständigheter, varken ensam eller tillsammans med andra. Det här är dock inte något nytt, faran med nära-naturenupplevelser lärde vi ju oss redan av Blair Witch Project. Och säg inte att du är en van naturmänniska – det blir famous last words när de enda spåren efter dig är mystiska fotavtryck utanför tältet som inte ser ut att vara gjorda av en människa.
2. Åk inte tunnelbana, framför allt inte sent på kvällen, och vad du än gör: somna inte. Visserligen oroar sig väl ingen för silvertåget längre (särskilt inte nu när många av SL:s tåg har just den färgen), men det finns andra faror som lurar.
3. Lita inte på andra människor, framför allt inte barn (absolut inte barn!). Detta gäller oavsett om det är främlingar eller personer du känner, inklusive familjemedlemmar. Du har ingen aning om ifall de verkligen är de personer de utger sig för att vara (säkrast är att förutsätta att de inte är det).
4. Undvik att vara ensam, för det är då många oförklarliga saker händer. Ingen kommer dessutom att tro på det du berättar efteråt, vilket kan leda till jobbiga situationer där andra tittar på dig som om du vore rubbad. I själva verket är det de som inte vill förstå. Denna punkt kan vara svårt att förena med nummer 3, men du får vara litet kreativ.
5. Var inte hemma. Såväl vardagsolyckor som allehanda märkligheter inträffar ofta i hemmet, och de där familjemedlemmarna som du inte skulle lita på har en tendens att befinna sig där. Du kanske tror att det räcker med att låsa dörrar och fönster, men det finns många andra ingångar till ett hem – till exempel via datorn. En klart utsatt plats.
6. Lämna inte hemmet, då har man ingen aning om vad som händer eller vem man kommer att möta. Väldigt riskabelt, med andra ord. Särskilt gäller det om du skulle få för dig att besöka naturen, men det var vi ju redan på punkt 1 överens om inte var någon särskilt god idé.

Av ovanstående kan man dra slutsatsen att andra människor är ett problem och att avsaknaden av trygga zoner är påtaglig i samhället idag. Den enda plats som verkar någorlunda skyddad är faktiskt bilen. Visserligen kan otäcka saker komma utanför den, men så länge du inte öppnar dörrarna förefaller den vara säker. Vad vi som inte har några bilar ska göra vet jag inte riktigt. Är helt övertygad om att en cykel inte ger samma skydd, och min har dessutom blivit stulen. Hmm. Det finns litet att jobba på där.

Creepypodden finns att lyssna på eller ladda ned via Sveriges radios hemsida. Ny avsnitt läggs ut varje måndag under sommaren.

Annons